Medan folk börjar ställa fram utemöbler, möblera om i trädgårdar och fundera på årets odlingar ägnar jag mig, som alla år, åt tankar på hur jag ska bära mig åt för att lyckas få åtminstone ett litet paprikafrö att gro.
Kanske är det i år jag ska lyckas, och även om jag bara har en balkong och ett köksfönster att tillgå finns det ju numera många exempel på både stadsodling och prunkande egenodlade kryddor prydligt ordnade i små köksväxthus.
Varför denna längtan kommer kan jag inte riktigt förstå, några gröna fingrar har jag aldrig haft och i mitt hem möter till och med seglivade växter sin skapare rätt fort.
Kanske är det just utmaningen i att klara av något som inte ligger för en som slår rot i huvudet. Och så det kreativa och rofyllda i odling som säkert är det som lockar många andra också.
Trots många misslyckade tidigare försök har det blivit lite av grej, att sätta de där paprikafröna i lite jord varje år, och se om det kanske-kanske ändå är i år, som det hela inte slutar med vissna blad och ett uppgivet jaa-ha.
Traditionen får leva även i år. Lyckas jag lovar jag att återkomma i en ny krönika, annars vet ni hur det gick.
Men om någon under tiden har något tips på hur en icke-odlare kan få gröna fingrar kanske just i år, så tackar jag inte nej!