"Göta kanal, Göta kanal, mitt ideal, där simmar sällan någon haj eller val" sjöng dansbandet Cool Candys i början av 1970-talet. Denna fras kan man säga stämmer rätt väl in på det gäng som efter konserten i Katrineholm på tisdagen ska ge sig ut på turné längs Göta kanal med stopp i orter som Motala, Kungälv och Trollhättan.
Artisterna som ingår i Göta kanal rock är varken särskilt farliga eller väldigt stora fiskar i den svenska musikströmmen i dag. De är mer att betrakta som abborrar, braxar och gäddor som har sina mest framgångsrika år och stora hittar bakom sig snarare än framför sig. Den medelålders publik som trotsade ösregn och kyla och kom till restaurangtältet på Stortorget hade dock inte kommit för att uppleva ny, samtida musik, utan jublade över att återuppleva sin ungdoms örhängen.
Katrineholmssonen Sulo, för kvällen iklädd en läckert röd KSK-tröja, hade tagit på sig rollen som värd och sammanhållande länk, tillsammans med sin samarbetspartner Idde Schultz inledde han med en ny låt innan han presenterade Joppe Pihlgren.
När man ser denna entusiastiska och ungdomligt sprattlande och gänglige man är det svårt att tro att det har gått 31 år sedan han slog igenom som en av medlemmarna i Docent Död med låtar som Solglasögon och Bensin i blodet. Även om jag själv inte hamnar i samma totala trans när jag ser och hör Joppe Pihlgren i dag som när jag var sexton år och inte kunde tänka mig någon coolare person på hela Jorden, är det tröstande att uppleva att det finns en gnista kvar. Att minnas känslan får mig att komma ihåg varför popmusik är en nödvändighet.
Svenska popklassiker
Den andra artisten som kröp under skinnet på mig var Per Persson, känd som frontfigur och låtskrivare i Perssons Pack. Precis som alla andra artister i Göta kanal rock snålade han inte med sina gamla hits, utan levererade svenska popklassiker som Hanna, Bortom månen och Mars och Tusen dagar, den senare i en duett där Sulo fick sjunga stämman som Jakob Hellman gjorde i originalversionen.
Resten av konserten fick kanske inte mina känslor i svall, men många andra i publiken, som vartefter konserten framskred växte i storlek och kröp allt närmare scenkanten, blev varma i hjärtat och alldeles knäsvaga när artister som Staffan Hellstrand och Uno Svenningsson sjöng sina paradnummer.
Fick upp temperaturen
Alla har eller hade sina favoriter. Det var till exempel kul att se att så många kom ihåg och kunde sjunga med i Idde Schultz succélåt Fiskarna i havet som Staffan Hellstrand skrev åt henne år 1995.
Göta Kanal rock 2011 var rätt show på rätt plats och de sju artisterna lyckades med gemensamma krafter få upp temperaturen i det rejält kyliga och mörka tältet. För en tältpublik som oftast matas med coverband kom det säkert som en glädjekick att få höra låtarna med originalartisterna. Så man kan med fog hävda att katrineholmarna bjöds på en lyxig konsert av Sörmland Vatten.