Ja i mitt fall och min mans fall så får vi göra det.
Det känns otroligt att man inte kan få gifta sig med vem man vill... Jag har varit så intresserad av Afrika och alla invånare där och deras kultur och fattigdom och rikedom, har varit "på väg" många gånger som volontär men inte vågat... Nu hittar jag min underbara man på biblioteket i Katrineholm och blir så kär, och som tur är blir han det i mig också.
Underbart ! tänker jag nu är halva min dröm i uppfyllelse att få vara maka och älskad av en afrikansk man, helt underbart.
Vi flyttar ihop och lever ihop och sedan tar vi steget att åka till hans hemland Nigeria och gifta oss!
Jag är i himlen med min underbare man! Jag träffar hans föräldrar. Regina och Stephen är så älskvärda och tar emot mig med öppna armar. Sedan åker jag hem till Sverige igen och söker anknytning till min man och mig via Migrationsverket och vad händer? Min dröm om att få leva med min man går i spillror! Vi kämpar i två år och under tiden så har jag hälsat på min man i Nigeria en gång till i oktober 2009.
Nu har jag inte sett honom sedan dess ... det känns helt osannolikt att vi blir nekade att få leva som man och hustru i Sverige ! Ska det behöva vara så här?
Jag saknar min livskamrat väldigt mycket nu!
Vi kämpar vidare för jag vill inte leva ensam hela mitt liv. Jag är lyckligt gift med en man från Afrika och inget i världen kan skilja oss åt !
En kär hustru