Det som skulle kunna vara rena idyllen i den grönskande sörmländska naturen har förvandlats till en förvildad ödetomt.
De fyra husen som ingår i Gryts gård börjar se angripna ut. Färgen flagnar, fönstren behöver säkert kittas om. Vi gluttar in genom dessa och ser de gamla nötta trägolven som breder ut sig från de öppna spisarna. Här skulle kunna bli riktigt mysigt, tänker vi, där vi traskar runt i det snart manshöga gräset som omger husen, som påstås vara från 1600-talet.
– Så länge har de funnits här. Det är för sorgligt att Julita gård, som ingår i Nordiska museet, nu bara låter Gryts gård förfalla, säger Hans Karlsson och man kan spåra ett uns av vemod i hans annars ekorrpigga ögon.
Men från Julita gård kan man lämna en lugnande rapport inte bara till Hans Karlsson utan även till alla som är måna om att värna det gamla. Så här säger Roger Jonsson, som är fastighetsansvarig på Julita gård:
– Gryts gård ska ingalunda stå och förfalla. Vi har stora planer för området. Tillsammans med Sörmlands museer och byggnadsantikvarier har en förundersökning om platsen redan gjorts. Vi har fått en prioriteringslista över åtgärder som ska göras. Redan till hösten ska vi förhoppningsvis vara igång.
Läs mer i papperstidningen!