Myggorna surrar glupskt runt honom där han vid trädgårdsbordet ser ut över det bländande vackra. Sparrisplantorna vajar i brisen. Bortom det böljande odlingslandskapet på gränsen mellan Katrineholm och Flen glittrar Valdemaren i solen.
Ibland drar ett bekymmersmoln in över hans ansikte. Snart är det val. Då aktualiseras frågan som, ställd på sin spets, är den mest avgörande för framtiden. Men vem bryr sig? I Novus senaste undersökning av svenskarnas tio viktigaste valfrågor hamnade miljön och klimatet i bottenskiktet.
– Vi människor är lite bekväma som art. Om vi var mer medvetna om följderna av vårt agerande skulle vi kanske ta oss i kragen. Det är den unika utmaningen för vår tid.
Martin Sturfält har antagit den. På sitt sätt, i sin vardag.
De flesta känner honom som pianisten, som frackklädd vid flygeln fyller Europas och Asiens konserthallar med Chopin och Tchaikovsky. Mindre känt är att fingrarna som rör vid tangenterna är gröna.
I växthuset där tomten sluttar mot Hästedals åkrar prunkar tomatplantorna. I odlingslanden växer zucchini och paprika, meloner, chili och potatis. Vid skogsranden yr bin runt kuporna. Värphönsen kacklar. Linderödssvinen bökar.
Här har Sturfält och hans familj bott i snart fem år. Målmedvetet har de ställt om livsföringen och blivit allt mindre beroende av den industriella matproduktionen. I dag är familjen i stor utsträckning självhushållande.
– Det känns väldigt bra att ha en relation till maten vi äter. Dessutom håller den hög kvalitet. Men det är inget statement; det är helt enkelt roligt att hålla på med. Jag tror att vårt tänk kan översättas på många plan även till dem som inte bor som vi och har våra förutsättningar.
Parallellt med omställningen och det stigande odlingsintresset har hans intresse för miljöfrågor ökat. Visst, Sturfält är uppvuxen på landsbygd och satte sina första potatisar som pojke i Valla. Men efter gymnasiet var det storstadslivet som drog.
Efter Musikhögskolan blev det London i nio år. När han flyttade hem till Sverige och blivande frun Karna Mason slogs bopålarna ner nära hennes föräldrahem. Här sår och skördar de miljövänligt. Här håller de djur och lever jordnära efter årstidernas cykler. Komposterar. Återanvänder.
Grunden till Sturfälts miljöintresse är hans stora passion för mat. Han lagar och komponerar rätter med samma drivkrafter som när han musicerar: för att lära så mycket som möjligt, för att bli så bra han kan.
Varför smakar en rätt fantastiskt ena gången men mediokert nästa? Frågor av det slaget fick honom att undersöka betydelsen av råvarorna och deras ursprung. Därifrån var steget kort till att borra ner sig i processerna som styr matens produktion och tillverkning. Han slukade tv-kocken och matskribenten Hugh Fearnley-Whittingstalls idéer kring självhushåll och närodlad ekomat.
– Jag tänkte att det var synd att jag aldrig skulle kunna prova dem själv. Men så hamnade jag här, ler han.
När Sturfält går och röstar i september är miljön en av hans största frågor, kanske den avgörande. Den rymmer flera lokala och globala perspektiv med kopplingar också till annat på politikens dagordning.
– Till syvende och sist handlar det om ett ställningstagande till om vi i Sverige ska samverka, hur vi ska göra det och med vem. Vi kan varken isolera oss i miljöfrågan eller rimligen i några andra frågor heller.
Förvalsdebattens fokus på vård, migration, ordning och reda är överväldigande. Ändå känner sig Sturfält ”hyggligt” hoppfull om miljöpolitiken. Men han är rädd att den ska köra fast i den polariserade skyttegravsdebatten. Och han är inte imponerad av hur politikerna tacklar den.
– Politikerna har ett stort ansvar att sätta sig in i miljöfrågornas komplexitet, förmedla den och fatta beslut därefter. Det saknar jag, liksom specialistkunskaperna. Om du inte har en susning, blir resultatet bara en ideologisk bild av vad hållbarhet är.
Sturfält återkommer ofta till hur viktigt det är att vi ständigt frågar oss hur våra val i vardagen påverkar miljön. Ingenting är svart eller vitt, menar han: att sluta äta kött eller byta till elbil är inte nödvändigtvis en jättevinst för miljön.
– När du väl kör omkring i elbilen är det jättebra. Men om den vinsten sätts i proportion till miljökostnaderna som bilproduktionen har medfört? Du måste räkna på helheten.
Han är medveten om att också han sätter avtryck. I sitt yrke tvingas han flyga mycket. Ibland smyger sig klimatångesten på.
– Jag försöker planera resandet så att jag inte flyger onödigt mycket. Det värsta var när jag flög till Kina och var där i 36 timmar för en enda konsert. Men ibland måste jag investera – leder en sådan resa till ytterligare fem konserter där jag är den enda av 5 000 personer som reser, är det en matematik jag någonstans kan köpa.
– Mer oroande är att inte reflektera alls över problematiken. Är man medveten om sin egen negativa påverkan är det lättare att bidra till något bättre.