Under gymnasiet gick Adam Erixon omvårdnadsprogrammet med målet att bli polis. Men det var inte riktigt hans grej och han tröttnade ganska snabbt. Med hjälp av arbetsförmedlingen fick han lära sig svetsa och så småningom hamnade han på järnvägsskolan i Ängelholm. Det var en helt ny utbildning.
Efter den utbildningen har det gått som tåget för Vallasonen.
‒Ja, jag jobbade för några mindre företag och en del större och då var det allt som har med järnvägsteknik att göra. Det var underhåll av alla de slag: räls, växelbyten, med mera. 2012 drog jag till Norge utan att veta vad jag ville göra, men en av killarna jag bodde tillsammans med pluggade oljeteknik och då slumpade det sig så att jag hamnade i oljeindustrin och på oljerigg. Där utbildade jag mig ytterligare.
Hur länge var du kvar där?
‒Jag började som projektanställd och hade inga problem att få uppdrag tack vare min tekniska bakgrund. 2012 var det högtryck, men året efter dippade marknaden ganska snabbt. Jag hade en fast anställning en tid som jag fick gå ifrån för att åter börja konsulta som freelancer. Tiden efter har jag arbetat runt lite – Bahamas, Rotterdam, Belfast och Las Palmas – för att 2015 starta mitt eget företag, National rail.
Nu är du tillbaka i järnvägsbranschen igen.
‒Ja, vi sysslar med allt runt järnvägen. Från början skulle jag arbeta själv som konsult men det har gått fort. Förra året var vi som mest 28 anställda och omsatte sju miljoner kronor. I år kommer vi att landa på 14 miljoner kronor med 16 anställda. Jobben vi gör är växelbyggen, trafikvakter, säkerhet vid spårnära arbete, med mera. Utgångspunkten är gamla tingshuset i Katrineholm.
Hur ser framtiden ut?
‒Vi har skrivit kontrakt med ett företag som arbetar med marin- och offshoreverksamhet och här ska vår personal ingå i ett traineeprogram under hösten. Tyvärr kan jag inte avslöja innehållet. Vi vill hela tiden bredda verksamheten i företaget och ha en hög kompetens.