Men när den nyligen pensionerade livsnjutaren njutit tillräckligt, började det hända revolutionerande saker i köket. Det handlar inte om att han tagit över. Nej, icke!
Tidsoptimisten gick helt enkelt lös på hela inredningen och förändringens vindar fullständigt svepte bort allt gammalt. Under tiden rådde det minst sagt kaos och allt, både det som behövdes och inte, placerades runt om i hela huset. Plus verktyg, krokiga spikar och en hel del annat skräp som man fick kryssa mellan.
Hur i hela friden var det möjligt att så mycket hade fått plats i en 70-talsinredning, och hade vi använt allt? Det var frågor som allt som oftast dök upp. Det var tur att vintermörkret dämpade synen av eländet, inte minst alla konstiga rätter som ställdes på bordet. För matlagningen i kaoset, blev nu närmast något av ett konststycke.
Nu är ordningen återställd, eller snararee en ny design ger glans åt tillvaron. Bland mycket annat har den gamla diskhon fått ge vika och med den stunden av avkoppling när tallrikar, bestick och annat fick en avhyvling. En syssla som ännu en maskin har tagit över.
Precis som barnbarnet, som frågar efter skåp som inte längre går att finna där de en gång var, står jag undrande över vart olika saker placerats. I övrigt är jämställdheten återställd.
För nästa generation, det vill säga sondottern, har köket blivit en plats där det alltid händer en massa roliga saker. Där hörs radion skråla och där finns farmor som kör krigsdans och hojtar vilt när laget i hjärtat gör mål.
Det läraktiga barnet har redan förstått hur man ger lådor den rätta tuschen med foten eller hur diskmaskinsluckan ska ges den rätta knycken. Lika läraktigt har hon förstått hur man gör för att få en extra chokladbit i köket.
Det gäller bara att sjunga rätt kampsång, vilket numera förorsakat något som kan liknas vid hjärnornas krig. Farmors lag verkar bäst, åtminstone när det gäller sånger och roliga ramsor. Men pappas har ju Gnagis!
För att blidka båda, utbrister hon oftast – man kan hålla på flera lag. Fast farmor och jag håller på Djurgården, tillägger hon och kollar för säkerhet skull runt ifall någon vågar protestera.
Stackars barn, hörs den äkta hälften sucka högljutt.
När barnet lämnas åter i AIK-fästet är hon en inbiten djurgårdare, för att vid nästa besök i Katrineholm ha fått återfall till pappas lag. Och så håller det på.
Risken med denna hjärntvättning är att barnet blir anti och väljer något annat kulturellt att ägna sig åt. Fiol ligger närmast, just nu!