"Jag tror inte jag väljer motiv"

Man behöver inte vara inbiten läsare av Dagens Nyheter för att veta vem fotografen Paul Hansen är. Av somliga har han kallats världens bästa pressfotograf. Man är sällan oberörd av de bilder han tar av människor i vår värld.

Bildjournalisten Paul Hansen tilldelades nyligen Lidmanpriset för "god information i ord och bild i olika medier" och har tidigare fått en mängd utmärkelser för sitt arbete. Den 29 oktober kommer han till Litterär afton och berättar om sin bok "Being there".

Bildjournalisten Paul Hansen tilldelades nyligen Lidmanpriset för "god information i ord och bild i olika medier" och har tidigare fått en mängd utmärkelser för sitt arbete. Den 29 oktober kommer han till Litterär afton och berättar om sin bok "Being there".

Foto:

Övrigt2017-10-26 07:00

Paul Hansens bredd som bildjournalist är häpnadsväckande. Ena stunden kryper han omkring i en lerig skyttegrav i Donetsk, Ukraina, intill stridande kamouflageklädda soldater försedda med automatkarbiner.

Andra stunden plåtar han Håkan Hellström på Ullevi inför 69000 skrikande fans. Och det inom två veckor, sommaren 2014.

Nyligen publicerade Paul Hansen ett urval av sina bilder med texter i boken ”Being there”. Det är också namnet på en utställning på Fotografiska i Stockholm som pågår till den 19 november.

Intresset för att fotografera i krigszoner började år 2000 när han kom till DN från Expressen.

‒Jag tyckte att det bara kom in en massa bilder på palestinska män med stenslungor. Man fick aldrig veta vad de männen hette, vad deras föräldrar hette eller ens vem de kastade sten på, säger Paul Hansen.

Att se den enskilda människan och på så sätt också rapportera om en stor konflikt har blivit hans specialitet sedan dess.

‒När det gäller krig så försöker jag hitta något att berätta om. Om det berör mig så tror jag det berör läsaren också, säger Paul Hansen. Jag vill koka ner det till individnivå. För mig handlar det hela tiden om att leta efter meningsfullt innehåll som tas på allvar utan att det blir effektsökeri. Det är en väldigt svår balansgång.

‒Jag tror inte jag väljer motiv, motiven väljer mig.

Den som ser Paul Hansens bilder kan nog inte undgå att få en djupare insikt om människans villkor i vår värld. Att gestalta maktförhållanden förefaller vara centralt för honom.

Han brinner också för att arbeta mot rasism och främlingsfientlighet.

‒Visar man alla konsekvenserna av främlingsfientlighet och lyser in en lampa i mörkret, så tror jag att folk besinnar sig, säger Paul Hansen.

Han var givetvis på plats under bokmässan i Göteborg nyligen för att fotografera nynazisternas nederlag i slutet av september.

‒Kul att det gick så dåligt för dem.

‒Skrapar man bort fernissan av demokrati kommer mörka krafter väldigt fort. Även här i Sverige. Jag ser ingen skillnad mellan en palestinier och en svenne som jag som bor på Södermalm. De som vill ta makt av olika skäl gör ofta det genom att skapa en nidbild av de andra. Vi journalister ska vrida dessa nidbilder ur deras händer, säger Paul Hansen.

Paul Hansen

Född: I Mölndal 1964.

Yrke: Fotograf med penna i hand.

Familj: Gift med Christina, bonusson Ludvig, dotter Emma, hunden Sixten.

Bor: ”Medieghettot” Södermalm i Stockholm.

Intressen: Handboll, paddla kajak och läsa.

Läser just nu: ”Livet måste ha en mening” av Viktor Frankl.

Första bilden som påverkade mig: ”Migrant mother”, fotograferad av Dorothea Lange.

Bästa fotograf: Larry Burrows. ”Hans bilder från Vietnamkriget berörde mig väldigt starkt när jag växte upp.”

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om