Vi möts första gången på ett jobb i Sköldinge i samband med invigningen av ladugården på Elfvesta. På en balk några meter upp i luften hänger en ung tjej med munnen full av tieraps och klämmor. Det är ledningar till en elmotor som ska dras.
Nästa gång vi träffas är i en stuga i närheten av Bilsbro i Vingåker. Paret som bor i stugan berättar att de speciellt har önskat att få Felicia Lindberg för lite uppsättning av kablar och nya kontakter.
‒Ja, jag har fått så många bra kontakter som uppskattar mina insatser. Det är roligt att göra snygga arbeten, att byta elcentraler är extra kul, då får man pilla, säger Felicia Lindberg.
Hur kom det sig att du valde elprogrammet i skolan?
‒Jag har snickrat mycket och hållit på med olika saker hemma med pappa och tror att jag är mer praktiskt än teoretiskt lagd. När vi besökte skolan fastnade jag för att man även fick klura en hel del i jobbet. Men varför det blev el vet jag faktiskt inte.
Möter du några problem i arbetet för att du är enda kvinnliga montören på företaget?
‒Nej, det tycker jag inte, jobbarkompisarna är kanon. Men ibland kan det bli tyst i luren när jag ringer upp en kund och berättar att det är jag som ska komma och utföra arbetet. När jag väl är på plats och i gång med jobbet så fungerar det för det mesta bra.
Hur hamnade du på Elmontage?
‒Elmontage sökte folk och jag hörde av mig och kom på intervju. Anders Bergelin som äger företaget undrade om jag var klar med lärlingstiden och lite annat, sedan frågade han om jag ville börja hos honom. Nu har jag varit här sedan i november.
Vilka är de största utmaningarna i arbetet?
‒Det är väl att det kommer nya saker hela tiden, det är en utmaning som jag tycker är kul. Vid problem hjälps vi alltid åt om det behövs.
Vill du rekommendera andra tjejer att bli elektriker?
‒Ja, absolut, om man är glad, social, positiv och gillar att prata med folk. Det krävs för att få reda på vad kunden vill.