Det är så att det kryper i mig. När den där eländigt usla tyska reklamen, dubbad till svenska, uselt inläst och uselt ljud tränger sig på.
Fåfängt hoppas man på att med åren ska det bli något mer könsneutralt, och visst lite åt det hållet har det blivit i vissa genrer. Men vad får vi i stället? Jo, exempelvis en idiot med skägg som står och pratar med ett par skitna teskedar i en diskmaskin.
Och vad uppmanar dessa skedar? Jo, att så snabbt som möjligt gegga igen diskmaskinen genom att inte skölja av matrester innan man slänger in det i maskinen. Allvarligt talat.
Visst kan reklamskräpet som vevas på snart sagt var femte minut vara en gudagåva stundom. Time för toa, fixa kaffe, eller bara sjunka ner i facebookträsket för några minuter.
Det hävdas ju att när man gör dålig reklam är det medvetet. Att jag ska bli så upprörd att varunamnen fastnar i bakhuvudet, och en vacker dag när jag står och ska välja mellan alla märken på en viss produkt så väljer jag det jag mest avskyr för just den usla reklamen gjorde att jag kommer ihåg namnet.
RED ALERT!! Jag kommer alltid ihåg produktnamnet och skulle inte köpa det ens om nån stod och slog på mig.
Skräpreklam ska inte uppmuntras.
Å andra sidan, gör man reklaminslaget för bra, är det risk att mottagaren njuter av själva inslaget, men inte uppfattar avsändaren. Det händer mig då och då. Så visst är det en balansgång att göra reklam som inte är så usel att man aldrig köper varan. Men inte heller för bra. Å andra sidan om de flesta tar reklaminslagen som en påtvingad rast, så lär ju inte budskapet gå fram oavsett.