Ingemar Eriksson fyller 65 år 27 juni och är pensionerad polis.
- Jag ångrar inte alls att jag valde polisyrket, även om jag inte riktigt vet varför jag gjorde det. Jag har sett platser och träffat människor jag inte mött annars, säger han.
Syskonskaran bestod av en äldre syster och en yngre bror. Systern flyttade tidigt hemifrån. Ingemar, som var tänkt att ta över gården, som varit i släkten i fem generationer, var inte alls intresserad av lantbruk. I stället tog hans lillebror över gården.
Efter skolgång i Berga och realexamen vid Centralskolan i Vingåker, väntade lumpen och ett jobb vid fabriken i Högsjö. Året var 1966 då Ingemar tog ledigt från arbetet för militärtjänstgöring på Cypern ett halvår. Då var han 19 år. När han kom hem gick han polisskolan och flyttade till Stockholm. Utlandstjänsten fanns i minnet och vid pensioneringen har det blivit 4,5 år på Cypern sammanlagt. Den längsta placeringen där var den sista då han hade en familjepostering i 1,5 år i ett svep. Ingemar var då sambandsman i Nicosia. Han var förbindelselänken mellan grek- och turkcyprioterna samt FN. Hustrun Karin följde med tillsammans med barnen Malin, 3 år, Jessika, 2 år, och Sofie, 8 månader.
- Det har varit ett otroligt liv! Jag trodde inte att jag skulle få uppleva något liknande. Det fanns bara en sådan här tjänst inom FN och jag har en hel bunt med inbjudningar från den tiden till olika mottagningar.
Ytterligare en FN-placering var i Östtimor.
- Man tror att man vet vad fattig är, men de som bodde på orten för FN-posteringen hade det än värre. 90 procent av husen var borta, ingen el eller mat fanns. De hade ingenting, inte ens fungerande lagar!