Besvikelse genomsyrar brevet eftersom några inte fick vara med och tävla. Så har idrotten alltid varit. Så kommer det alltid att vara. Idrotten blir aldrig rättvis. Jag minns min egen ungdoms spontanfotboll och -bandy på Skogsborgsskolans plan med kvarterens grabbar och tjejer. Två "lagledare" utsågs som fick välja spelare, en i taget, sedan var det nästa lags tur. Samma kille blev alltid sist vald. Så grymt det var egentligen och efter några veckor kom han inte längre. I dag förstår jag varför.
Alla fick i alla fall vara med. Sedan lärde idrotten oss att bandy och fotboll spelar man tisdagar och torsdagar mellan 17 och 18, match på lördag. Det blev organiserat men alla fick inte plats. Vi var för många för ett lag, för få för två. Några fick stå över, men var kanske med nästa gång.
I fotboll och bandy är det enkelt. Båda är ofarliga sporter att plocka in den som inte klarar en tvåfotsdribbling eller förstår offsideregeln. Att vara ett rundningsmärke skadade varken mig själv eller andra. Så fungerar det inte i gymnastiken. Den som inte behärskar en dubbelvolt riskerar att landa fel och gör sig riktigt, riktigt illa.
Därför är det mer angeläget i gymnastiken än många andra idrotter att välja tävling utifrån kunskapsnivå. Ingen förälder skulle väl fundera på att låta sitt barn hoppa från andra våningen, men att göra en volt på gymnastiktävlingen och kanske landa på nacken tycks helt okej. Trots att kraften vid landningen i båda fallen är densamma. Men det är så det står i brevet, ett ifrågasättande till varför barnen delas upp efter kunskapsnivå.
Så du anonyma brevskrivare, den här gången ställer jag mig på ledarnas sida. Vi sitter länge och pratar i gymnastikhallen. Det är klart att de också vill vinna tävlingar. Men inte till vilket pris som helst. Gång på gång återkommer Emelie Rudin och Lotta Nilsson till samma ord. Säkerhet. De känner sina barn, upptäcker signalerna att de kanske är trötta efter en lång skoldag, oroliga inför en ny övning eller bara hungriga. Då avstår de att göra det svåra även på träning.
Det finns tävlingar för alla kunskapsnivåer. Den här gången nådde inte alla ända upp. De fick inte tävla, men var inte petade. De erbjöds att vara med på defileringen, till och med att stå överst på prispallen tillsammans med laget. Snyggt jobbat, GKKG. Men kanske är det som Ingemar Stenmark en gång sa, "det är inte så lätt att förklara för en som inte begrip".