Hon är kanske Sveriges nästa deckardrottning under uppsegling, Camilla Grebe. Hennes tionde deckare ”Husdjuret” utkom i höstas och hyllades av Leif GW Persson i tv-programmet Veckans Brott:
– Det är första gången jag läser den här författarinnan, Camilla Grebe. Henne kommer jag att läsa igen, sa Leif GW Persson då han rekommenderade hennes bok som julklapp.
– Och det hör till saken, fortsatte han, att den där har jag betalat för med egna pengar, så där fick Camilla in en slant.
– Hon skriver väl och i sitt språk, hon har bra driv, det finns en närvaro i hennes sätt att berätta, avslutade GW i programmet.
Knappt ett par veckor tidigare hade Svenska deckarakademin vid sin årssammankomst under Deckarveckan i Eskilstuna utsett ”Husdjuret” till årets bästa kriminalroman med motiveringen: ”Intrikat intrigbygge med finstämd skildring av människor i avfolkningsbygd.”
Denna avfolkningsbygd är ett samhälle som heter Ormberg och ligger strax utanför Vingåker. Där blir folk mördade och bland annat polisen Malin, som bor i Katrineholm, får åka dit och utreda brott som går långt tillbaka i tiden, till 1990-talets flyktingströmmar från Balkan.
– Ormberg är fiktivt, det är väldigt mycket mindre än Vingåker och från början tänkte jag på Norrland, men grejen är att jag nästan aldrig har varit i Norrland, jag kan inte med trovärdighet beskriva Norrland, säger Camilla Grebe.
I stället tog hon till sin barndoms sommarbygd utanför Vingåker.
– Mellan 1969 till mitten av 1980-talet var jag där varje sommar i ett litet torp på ett ställe som heter Berga, mitt på landet, mot Högsjöhållet. Det är en del av min uppväxt.
[fakta nr="2"]
”Mitt Ormberg finns inte på riktigt”, slår Camilla Grebe fast i bokens efterord och fortsätter, ”men det existerar ändå – överallt omkring oss.”
Hon menar att Ormberg snarare är ett tillstånd än en geografisk plats.
”Ett tillstånd som tar vid när en stor förändring svept förbi, likt en skogsbrand”, skriver hon och fortsätter: ”Ormberg är det som växer fram ur askan i den svartbrända myllan. Det som hämtar sin näring ur uppgivenhet, missnöje eller kanske bara ren tristess.”
Mord, ond bråd död, främlingsfientlighet och hat mot sexuella minoriteter är det som stammar ur denna mylla, om man får tolka ”Husdjuret” så.
– Även om jag inte gått i skolan där så har jag många intryck i form av miljöer och naturen, man har varit på Brevens Bruk, det fanns textilfabriken Ljungströms i Vingåker som lades ner och så. Sedan när jag blev 17-18 år åkte jag inte på semester dit längre, och sedan såldes stället. Så jag har inte varit där på senare år, säger Camilla Grebe.
Men ändå, man undrar ju, var någonstans skulle du säga att Ormberg ligger? I boken finns ju ändå en karta med berget, motorvägen, kyrkan och alla hus?
– Det ligger lite diffust någonstans i närheten av Vingåker. Man vet inte riktigt var det ligger, och det ska man inte veta. Sedan skriver jag så att det skiljer sig lite. Det finns inte så jättehöga berg i Sörmland, inte så bra odlingsmark och därför är Ormberg ingen jordbruksort, det är mer en bruksort. Jag har ingen förebild för det direkt.
Trots att det mest inträffar otäckheter i ”Husdjuret” poängterar Camilla Grebe att hennes egna minnen av barndomens Vingåker med omgivningar enbart är ljusa.
– Det hade kunnat ligga var som helst i Sverige. Men det var ändå tacksamt att relatera till det här stället, jag vet ju hur det ser ut.
Hon tycker att det har blivit ett hårt samhällsklimat i Sverige på senare år vilket är ett av bokens underliggande teman.
– Det har varit en stor invandring de senaste åren, precis som det var på 1990-talet då kriget på Balkan rasade, och det har ställt till det. Det ställer saker på sin spets, då det krävs resurser för integration. Det har blivit ett hårt samhällsklimat. Det är ju ändå människor vi pratar om. Det jag ville säga är att det kunde ha varit du och dina barn som satt i den där båten på Medelhavet och att man inte ska glömma det.
– Jag har ingen politisk agenda med boken, jag vill inte säga att vi ska ta emot si och så många flyktingar, eller något om åldersbestämning av ensamkommande. Det finns en kort tid på jorden då vi borde hjälpa varann, det är väl det, säger Camilla Grebe.
Hur var det att bli hyllad av Leif GW Persson i tv?
– Det var väldigt roligt, och lite lustigt för då genast började boken sälja väldigt bra. Deckarpriset var väldigt bra, men det verkade inte påverka försäljningen lika bra som Leif GW.
– Jag känner inte GW personligen och har aldrig träffat honom. Det är en väldigt liten grupp som skriver deckare i Sverige och jag har träffat de flesta, men inte GW. Jag tycker mycket om hans skrivande. Han har inspirerat mig mycket, säger Camilla Grebe.
[fakta nr="3"]
Vad innebär det för boken att bli så prisad?
– Det kommer så väldigt många deckare varje år. Det kom ungefär 300 deckare 2017, varav 200 svenska. Deckarakademin hade fått in 100 stycken till bedömning, sa de när jag träffade dem i Eskilstuna för att ta emot priset. Då förstår man hur det är att jobba i det här. Det är en sådan konkurrens. Jag hoppas att fler ska få upp ögonen för mina böcker, som författare vill man ju bli läst. Det är annars lätt att drunkna i den här strida strömmen av nya deckare. Det är roligt med erkännandet. Att min bok blev utsedd till årets bästa är ju väldigt hedrande.
Är nästa bok på gång?
– Ja, jag har skrivit 200 sidor på nästa bok. Det är knappt hälften av vad den ska bli, tänker jag. Boken kommer ut någon gång hösten 2018 eller våren 2019, det är inte bestämt än. Så den är på G. Då får man följa en annan av karaktärerna i ”Husdjuret”, polisen Manfred.