Min man hämtade för en tid sedan upp mig på kontoret och ville bjuda på middag. Vi gick till Choy's Garden i centrala Katrineholm. Han beställde sin favoriträtt; friterad bläckfisk. Jag frågade om filé mignonen var bra med tanke på priset 180 kronor. Smått förnärmad tittade den medelålders kyparen på mig och svarade; Visst.
Filé mignon kallas den främre smalare delen av filén. Oftast brukar den serveras som två tre till fyra centimeter tjocka lättstekta skivor till vilket serveras strips/stekt potatis, bearnaisesås, lök (till exempel charlottenlök), champinjoner, stekta tomater och sparris.
Men i Katrineholm är man inte så noga. In kom kall friterade bläckfisk och en tallrik med två rutigt nedbankade köttskivor, torrstekta och sega. Till det serverades strips och kall bearnaisesås, en gammal tomatklyfta och fyra torra gurkskivor tillsammans med en stor hög med riven sötsur vitkål (tydligen obligatoriskt för alla rätter på den här kinakrogen).
När vi påpekade att det här på intet sätt motsvarade en filé mignon för 180 kronor, blev svaret; Det är så man vill ha filé mignon i Katrineholm. Mer än en smaktugga av det gamla sega köttet blev det inte, men notan var ändå på 180 kronor. Det är inget annat än rena rama rånet.
För 48 kronor mer hade vi fått grillad kalventrecôte med bearnaisesås, tomatsallad och rostad färskpotatis på Kaknästornets Restaurang med en bedårande utsikt över Stockholm. Där får man i alla fall valuta för pengarna – god mat och trevlig service.
Besviken och hungrig