På scenen: en rustik, faluröd kuliss med pilar som visar vägen till ”räls”, ”biljetter” och ”dass”. Det råder ingen tvekan om var vi är: i en kaxig men ännu lite lantlollig ort i Stockholms närhet.
I år fyller den som bekant 100, staden. Det är ett jubileum som förstås ungdomsrevyn hakar på, precis som storasyster/bror Katrineholmsrevyn gjorde tidigare i år, med en fräsig nummerrevy. Avstampet är ett sprudlande sång- och dansnummer med årets revytitel ”Inte helt 100”, skriven till tonerna av ”Mambo no. 5”. Emma Berlin visar direkt var koreografiskåpet ska stå.
En revy utan lokala inslag, nedslag och under bältet-slag gör ingen lokalrevy. Det har ensemblens sketchförfattare förstås koll på. Både ”SJ regionaltåg 2134” och ”Tågstationen” skämtar ur olika perspektiv om Katrineholm som pendlingsort. ”Mästaren” slår fast att det bästa lokala raggningsknepet är att åka till Biltema och bjuda tjejen på en ”körv” – eller tre. I ”Revynytt” skruvas det så hårt på trafikplanerna för centrum att de slår knut på sig själva.
Publiken får också möta ”Laggarhults medborgargarde”, en samling udda fåglar som ska rycka ut under Oliwer Carpmans spattiga befäl när ryssen kommer. Charlie Rangstedt med bredbrättad, blomstrig hatt på huvudet firar komisk triumf när han skrämmer iväg angriparna genom att lyfta på tyllkjolen och visa ”Lille Stefan” – ja, en bild på statsministern. Gardesbefäl Carpman är imponerad:
– Hur kommer det sig att idiotin är den mest utmärkande av människans egenskaper?
Det som annars fungerar sämst bland de många numren är just sketcherna. Flera av dem, särskilt i andra akten, känns som rumphuggna fillers; anslaget är ofta bra, men poängerna rinner gärna ut i sanden.
En sådan tur då att skådespeleriet håller måttet med råge. Nyss nämnde Rangstedt, den rappa Lovisa Wistrand, Amanda Axner, Frida Berlin, Alva Ström och pilsnerfilmpastischen Carpman lyckas med sin energi och begåvning släta över bristerna så väl att de blir en axelryckning.
Utlevelsefulla Alva Ström gör tillsammans med revyns tajta musiker och dansarna ett av kvällens allra häftigaste nummer i ”Hur blir det med refrängen”. Över huvud taget är det sången, dansen och musiken som är ungdomsrevyns starka kort.
Sångerskan Linnea Forsberg kliver gång på gång fram som en klart lysande stjärna/primadonna. ”Katrineholm 100 år” är ett sprakande musikhistoriskt medley som stans ”vuxenrevy” inte hade slagit på fingrarna. Och när Forsberg, med spår av tonårig ångest i rösten, sjunker ner på scengolvet och sjunger ”Ibland mår jag inte så bra” till Lars Winnerbäcks musik är det snudd på magiskt.
Inte hundra. Men nittioåtta, nittionio, definitivt.
"Inte helt 100" visas på Ungkulturhuset Perrongen även lördag den 7 oktober och söndag den 8 oktober. Arrangeras av Katrineholms ungdomsrevy tillsammans med Sensus studieförbund.