Konstisen har snart smält på Backavallen och det är dags att summera bandysäsongen. När dimman i premiären lättade blev konturerna tydliga att Katrineholm har något på gång.
Lagbygget är visserligen långt ifrån klart, det visade inte minst kvalspelet. Men det ingick heller inte i planen att gå upp. Det finns en strategi, vision och inriktning i klubben där målet är flera år framåt i tiden. Det kan ibland göra det svårt att hantera situationen när resultaten inte är viktigast. För det ligger ju i tävlingens natur att vilja vinna.
Jesper Ekström har klivit fram och är tillsammans med målvakten Anton Lloyd de som imponerat mest under säsongen. Men det finns ingen spelare, inget resultat eller någon matchsekvens som är i närheten av det jag kommer att minnas bäst av säsongen.
Det är i stället alla insändare och samtal om klubbnamnet, att Katrineholm Värmbol Bandysällskap valde bort förkortningen KVBS för Katrineholm Bandy. Tänk att en bokstav varit viktigare för så många än glädjen över att ha ett framgångsrikt lag att heja på.
Dessvärre är det heller inte vad KVK åstadkommit på planen som satt avtryck. Där har Migrationsverket varit den tuffaste och jobbigaste motståndaren. Av fjolårets historiska trippel återstår bara chansen att vinna en. SM-guldet.
Sporterna har en sak gemensamt, inget nytt lag lirar i elitserien nästa säsong. I damvolleyn är det dock inte längre Mälardalen som regerar. Hylte/Halmstad blev seriesegrare, Svedala tog elitserien med storm med Gislaved som främsta utmanare. Nu är det de sydsvenska lagen som dominerar.
KVK har fortfarande möjlighet att ändra på det och trots turbulensen som varit inger laget respekt i volley-Sverige. Det vittnar lagens val av kvartsfinalmotståndare om. Varken Hylte/Halmstad eller Svedala som fick välja först vågade utmana KVK.