Tuomo Haapala skulle kunna vara en nära släkting till Pippi Långstrump.
Hans hus, det charmiga, lantligt belägna faluröda i en södersluttning, med glasveranda, köksspis och kattlucka är ett Julitas Villa Villekulla, fast med ordning och reda.
Hästen bor inte på verandan, men i en lösdrift bara ett par meter från farstubron.
Tuomo Haapala, precis som Pippi, skulle mycket väl kunna skapa en lergöksorkester där alla stadens barn deltar.
Han möter oss på gårdsplanen. Det är en dimmig, fuktdrypande höstdag, och landsbygdens lera smetar skor och stövlar. Vi går in i stugans kök där kaffet väntar. På övervåningen pågår ett byggnadsprojekt. Tuomo Haapala har uppfunnit ett eget ord för att beskriva det.
– Vi ska bygga ett mebliatek, en blandning mellan medierum och bibliotek, säger han på sin finlandssvenska dialekt, medan han serverar oss kaffe i traditionella, romantiska kaffekoppar och bjuder på surdegssockerkaka full av mörk choklad och nötter efter norskt recept. Han bakar en sådan var tionde dag. Kakan blir bara bättre av att få stå och dra, berättar han, och passar på att visa surdegskulturen som står och växer på köksbänken.
– Kaffe är ingenting utan kaffebröd, säger Tuomo Haapala och skär generösa bitar av sin kaka.
Han berättar att han växte upp på ett hälsohem i byn Kukkola, strax norr om Torneå. Hans mamma packade in patienter i lera, och gav oljekurer mot gallsten. Den unge Tuomo Haapala ville spela musik, syssla med teater, skriva och snickra. Musiken vann dragkampen om hans fokus, han flyttade till Uleåborg och därifrån vidare till Helsingfors och Sibelius-Akademin. Sommaren 1969 blev Tuomo Haapala lockad till Sverige efter en värvningskampanj för feriearbetare.
– Jag hamnade på Apotekarnes läskfabrik.
Att vara en ung musiker i ett Stockholm som sjöd och bubblade som innehållet i ett omskakat exemplar av de läskedrycksflaskor som Tuomo Haapala var med och tillverkade, var berusande och underbart.
– Jag återvände inte till Sibelius-Akademin.
I stället stannade han i Stockholm och startade bandet Iskra, och träffade Marie Selander. Han hade hört henne sjunga på skiva.
– Jag var redan förälskad i hennes röst, berättar han.
Efter 30 år tillsammans gifte sig paret för sju år sedan, bröllopet hade de hemma på Stora Fall i Julita.