Hampus Rosén är 21 år och fyller 22 i höst. Han har vuxit upp i Forssjö strax utanför Katrineholm. Gymnasiet gick han på KTC med naturvetenskaplig inriktning. Målet var att ta sig in på en pilotutbildning för helikopter.
Var det svårt att komma in på utbildningen?
‒Ja, det kan man säga. Vi var över 200 sökanden varav 20 togs in till pilotutbildningen på Säve i Göteborg.
Vad krävdes?
‒Det började med ett flygpsykologiskt test. Där testades simultanförmåga och hur stresstålig man var. Efter att ha fått det godkänt sökte man med det intyget och gymnasiebetygen. Efter det intervjuades 60 personer plus testades på skolan. När detta var gjort antogs 20 elever till utbildningen.
Vad var det svåraste med utbildningen?
‒Det var mycket teori som skulle in under kort tid. Många stora prov kom samtidigt. Hela utbildningen var ett och ett halvt år men det var en hel del luckor av olika orsaker, bland annat en trasig helikopter. Normalt sett ska det gå under ett år att slutföra utbildningen.
När blev du klar?
‒Certifikatet var klart i oktober förra året men sista teorin blev klar i slutet av mars i år.
Varför blev det just helikopterpilot?
‒Jag har alltid tyckt det varit häftigt och så började jag modellflyga. Under högstadiet läste jag om hur man går tillväga för att bli pilot och så tog jag kontakt med en skola, provflög 2011 och sedan var jag fast.
Hur hamnade du här hos Fjällflygarna i Lappland?
‒Det var en lärare på skolan som hade kontakt med Fredrik Johansson här på företaget och han hjälpte mig.
Har du flugit ännu?
‒Nej, man börjar alltid som markpersonal för att lära sig alla rutiner. Det är packning, tankning och tvättning av maskinerna som jag är med om. Personalen här uppe är välkomnande och berättar hela tiden vad de gör så jag lär mig.
Hur länge ska du vara här?
‒Vi har skrivit till september, sedan får vi se. Det är inte lätt att få arbete när man har få flygtimmar. Jag skulle vilja arbeta utomlands i framtiden.