Hemma hos 66-årige Jan Jonsson staplas medaljerna på hög. I år var första gången han satsade han fullt ut på Masters Cup, och framgångarna lät inte vänta sig.
‒Cupen består av 15 tävlingar varav nio är linjelopp och sex är tempolopp. Man får räkna bort det sämsta tempot och de två sämsta linjeloppen. Klasserna i masterstävlingarna börjar vid 30 år, jag kör i klassen H-65 för dem mellan 65 och 70 år och vi har 85-åringar som är med och tävlar, säger Jan om cupen som inleddes i slutet av april och avslutades i Nyköping förra helgen.
‒Det har gått bra, poängmässigt var jag ganska överlägsen och jag har vunnit alla cuperna, säger han.
Då är du Sverigebäst i din åldergrupp?
‒Det kan man säga, jag var en av tre som blev uttagna (till landslaget) i min klass och äldre. Det är dem som ligger bäst till i cupen som blir nominerade till det. Jag sa i våras att jag skulle satsa på cupen, går det bra och jag blir uttagen kommer jag att åka ner och köra i nordiska mästerskapen.
Jan tävlar för Katrineholmsklubben CK Ceres men efter sina framgångar syns han allt oftare i den blågula landslagsdressen än i klubbtröjan. I slutet av juli var det dags för kraftmätning i Nordiska mästerskapen som hölls i Danmark.
‒Jag blev trea där. Jag fick punktering på linjeloppet på sista varvet, det var riktigt dåligt väder och massa som fick punkteringar. Men jag är jäkligt nöjd med tredjeplatsen ändå, den värderar jag ännu högre än SM, säger Jan som nått sina högt ställda mål i år.
‒Mina mål den här säsongen är uppfyllda. Tempo, linje och totalcupen. Bonus på det var två silvermedaljer på SM.
Jan Jonsson var med och bildade Flens IF:s cykelsektion i början av 80-talet och började själv cykla seriöst i sena 20-årsåldern. Han har tävlat mot cykelstorheter som bröderna Fåglum och tränat med Michael Roddarn Andersson, men efter en tid kom han till ett vägskäl, bildligt talat.
‒Det blev för mycket åka runt i hela Sverige, Söderhamn ena dagen och nästa i Göteborg. Endera skulle jag satsa som elitåkare eller lägga av, men jag sa att det fick räcka.
Han klev av cykelsadeln och höll sig ifrån den i 25 år, men för sex år sedan kom suget tillbaka. Under tävlingssäsongen tränar han fem till sex pass i veckan där varje pass kan ta tre timmar.
‒Jag tränar mycket med tanke, försöker att få in lite av allting på varje pass. Min filosofi är att alla discipliner måste vara med. Innan större tävlingar kör jag mer fartträning, som bäst lite över 90 procent konstant mot min maxpuls, men om jag tränar för mycket kommer jag inte upp i puls, det är svårt när man går över tröskelvärdena.
Jan menar att nyckeln för att bli en bra cyklist bottnar i just det – träning och åter träning.
‒Kör träning fyra dagar i veckan i tre år, efter det kan du se om du kan göra vettiga tider. Då kan du bli någonting. Den som kan tåla mjölksyran bäst får de bästa tiderna. Det gäller att vänja sig vid det och vid många timmar av träning. Även gymträning för hela bålen måste man ha.
Jan ser inget slut på cykelkarriären.
‒Målet nu är att försöka stabilisera sig och hitta rätt träningsmetod som passar till 100 procent. Det blir inte lättare att prestera, men jag kör så länge det går och jag känner att jag orkar.