Historien runt Albert Teodor Haléns fett är väl värd att berätta. Från början skapade garvaren ett fett som trängde in i skinnet, mjukgjorde det och på så vis ökade livslängden. Produkten blev så lyckad att han hade den med sig på uppköpsturerna till bönderna när han köpte sina skinn. Färden gick med häst och vagn runt i byarna och till de små gårdarna.
När bilen kom var entreprenören A T Halén inte sen att ta den till sin hjälp. En taxi kunde bokas för en vecka i sträck åt sonen Holger när uppköps- och försäljningsturerna avverkas. Holger fick överta receptet och tillverkade det mestadels för husbehov.
1956 Flyttade Holger Halén med familj till Sörmland, först till Knutstorp utanför Katrineholm. Därifrån gick flyttlasset till Askö i Österåker där Holger och hans fru blev kvar till 1973 för att till slut hamna i Katrineholm.
Sonen Rolf utbildade sig till färghandlare och under slutet av 80-talet tyckte han att det var dags att göra något av produkten som farfar hade skapat.
‒Ja, plastperioden under 60- och 70-talet höll på att ebba ut och kunderna valde läderprodukter i stället för konstläder. Jag trodde på en tillverkning i större skala. Vi hade ju erfarenhet av försäljning, både jag och min far, men han trivdes bäst i grytorna, berättar Rolf Halén.
Nu startade utvecklingen av fettet för att få fler ben att stå på. Då kom hudfett, flytande lädersmorning, fett för motorcykelåkarna. Dessutom fick familjens intressen inverkan på sortimentet då ett fett för hästprodukter och ett fett för golfare togs fram.
‒Nu satte vi fart på marknadsföringen också. Ställ och kartonger tillverkades på ett tryckeri i Kolmården, de skulle vara praktiska och lätta att frakta. Vi deltog i mässor i Sverige och en mässa i Tyskland. Det var en mässa i Düsseldorf där många svenska företag skulle delta, fick vi höra. När vi kom dit var det bara fyra, vi, Björn Borg, Dahlin och ett till. Vi hade med en försäljare som var så duktig att jag fick sända hem honom efter tre dagar, vilket han inte gillade. Han bokade in möten med delegationer från olika länder. Beställningarna var enorma och det kunde vi ju inte hantera, berättar Rolf Halén.
Tillverkningen var fortfarande liten trots att de sålde till större företag. Hela hanteringen sköttes av familjen och skedde i en lokal på Fredsgatan vid SKF.
‒När jag kom hem från butiken (Färghuset) började jag med bokföringen och sedan satte jag mig vid tv:n och klistrade etiketter, berättar hustrun Marianne Halén.
‒Vi var även nära att få ett kontrakt på 100000 burkar åt försvarsmakten men det föll på priset. De ville ha fettet men inte betala det jag behövde ha. Hudfettet vi gjorde var dessutom bra för psoriasispatienter men vi hade inte testat in den som läkemedel så den kunde inte säljas på apotek, säger Rolf Halén.
Paret Halén hade bestämt sig för att pensionera sig vid 60 och då uteblev en satsning. Färghuset såldes 2005 och 2007 såldes utrustning och produkten till Hans Ivenäs.