De är tre kvinnor i 60-årsåldern, singlar och med gott om pengar och med smak för livets goda. Alla tre är framstående yrkeskvinnor inom medieabranschen och har tydliga drag av tre verkliga personer: Monica Gunne , Susanne Hobohm och Amelia Adamo. Det är inte så konstigt. Monica Gunne är bokens författare, och hon ger på omslaget tydlig cred till sina väninnor, de nämnda Susanne Hobohm och Amelia Adamo, som fungerat som hennes bollplank under romanens tillkomst. Att de tre kvinnorna gärna poängterar kopplingen till dem själva understryks av att trion förekommer på samtliga foton som finns i boken.
Sex, systerskap och några män senare handlar om Agatha, Madeleine och Louise. De har hängt ihop sedan 1980-talet då de alla arbetade på samma kvällstidningsredaktion i Stockholm och inledde ett hemligt samarbete för att lyfta fram tidningens kvinnosatsning. De tre driftiga och yrkesskickliga journalisterna lyckades och gjorde tidningen till en vinnare.
Nu har det gått 30 år, och det är begravning. Agathas senaste man har gått bort, så nu är de singlar alla tre och det blir full fart i deras liv.
Agatha går in i sitt nya civilstånd med en uttalad ambition att leva livet – hon ska bli Glada änkan. Det innebär en massa män, kläder och jobb.
Louise står inför ännu en plastikoperation och fettsugning och så förstås en massa jobb, medan bokens jag, Madeleine försöker finna sig tillrätta sin nya frihet som frilansande krönikör med författardrömmar och ett fett avgångsvederlag i ryggen.
Vi får förlja dem under ett år, och under tiden hinner mycket hända. Agatha begår ett yrkesmässigt misstag, men landar stadigt på fötterna, hon tjänar massor med pengar och finner en ny man.
Louise ger i stället upp tanken på att hitta en ny man och börjar i stället dejta en kvinna, och vips får hon ordning både på kärlekslivet och yrkeslivet som är ganska komplicerat på grund av släktband.
Madeleine satsar på att reparera relationen med sin dotter, och hittar också en man. Men hon tvingas ställa sig frågan om den nya man är svaret på hennes behov.
Till det yttre är detta en så kallad feelgoodroman, chiclitt för kvinnor i övre medelåldern. Det är kvinnlig vänskap, shopping, glamour, sex och storstadsliv i den typiska mixen.
Till det yttre är romanen också ytlig och lättuggad. Den tar bara några timmar att läsa, kapitlen och meningarna är korta. Men den rätta känslan ville inte riktigt infinna sig hos mig som läsare under konvalescensen från en influensa. För det är allvarliga saker som tas upp mellan raderna i romanen. Den handlar i mångt och mycket om hur det är att åldras som kvinna, och hur man uppfattas som äldre kvinna i yrkeslivet. Skönhets- och ungdomsidealen gör livet surt för kvinnor i 60-årsåldern, det gäller att vara tuff och ta för sig om man vill fortsätta att leva som man vill.
Ur den aspekten är detta en bra och tankeväckande roman. Däremot tycker jag att Monica Gunnes grepp att låta handlingen balansera nära verkligheten och tydligt presentera på omslaget vilkas "verkligheter" som avses, skymmer hennes ambition, trots att det naturligtvis väcker intresse för boken och bidrar till att sprida ordet.