Byggföretaget Sjötorps bygg hade planer på att bygga radhus ampassade för äldre men gensvaret blev för dåligt. Det fanns bara en intressent, Gunilla Sandin.
‒Jag blev paff men glad när Pär Knutsson ringde från Sjötorps och frågade om jag kunde tänka mig fyra väggar och att de trots allt tänkte bygga ett hus åt mig om jag ville, berättar Gunilla Sandin.
Allt har gått enligt planen, nycklarna skulle lämnas över den 19 januari och det skedde. Nu är inflyttningsbestyren i full gång och Gunilla Sandins dotter Lotta Douhan har kommit ned från Upplands Väsby för att hjälpa till under den första flyttveckan.
När Katrineholms-Kuriren kommer på besök möts vi av två trötta men nöjda personer. Huset är fullt med lådor innehållande böcker och småsaker och på köksbänken står köksredskap redo att finna sin plats i någon låda.
‒Det känns i ryggarna, nu är vi rätt trötta båda två, avslöjar Gunilla Sandin.
Har du följt bygget?
‒Ja, jag har åkt ner hit nästan en gång i veckan. Jag har fått göra små justeringar vartefter bygget har fortgått.
Vad har du fått ändra?
‒I badrummet var det en kabin men den hade ett draperi och höga kanter och det är ju inte praktiskt om man skulle drabbas av yrsel. I köket var det från början en del lågt placerade skåp, dessa bytte jag mot lådor så jag slipper stå på alla fyra för att hitta det som ligger längst in.
Har du lagt till något som inte fanns med från början?
‒En kamin, en sådan man kan värma och laga mat på i nödfall. Det kan bli strömavbrott och då är det skönt att få värme och någonting i sig. Dessutom är det en mysfaktor. Vis av erfarenhet så ville jag dessutom ha träskivor i väggarna, det är lättare att fästa i trä än i gips. Sätter man någonting fel i gips är det inte lika lätt att ångra sig.
Vad ska ni göra nu, fortsätta packa upp?
‒Nej, nu ska vi skåla i bubbel och äta en bit god mat innan vi går och lägger oss. Det kommer att bli första natten i mitt nya hus nu när jag har fått alla nya möbler.