Den fjärde juli: USA:s självständighetsdag, infaller i dag. I USA firas den med fyrverkerier och baseball. Det var den här dagen år 1776 som 13 brittiska kolonier i Nordamerika förklarade sig självständiga.
Och det är en dag som påminner mig om både min irritation över och min kärlek till landet uti väster.
En halvknäpp president vald med ett obegripligt och omodernt elektorssystem, lagar där Kinderägg är förbjudna men vapen hålls så lätt tillgängliga att det närmast är vardag att småbarn skjuter ihjäl varandra, ingen lagstadgad betald föräldraledighet, det enda landet som inte skrivit under FN:s barnkonvention, skrävel och gap och snabbmat, enorma bilar, frigolitmuggar och världspolis.
Men så den andra sidan av USA. De enormt vänliga människorna, hjälpsamma, intresserade, snälla. De raka vägarna genom Mellanvästern, utan ett skräp i vägrenen. Tystnaden på prärien. Att det är så stort och finns så mycket folk med olika intressen och livsstil att man alltid kan hitta ett sammanhang där man passar in. Jag bodde i USA som liten och minns det som att folk – okända – hela tiden bjöd in vår familj att vara med. "Kom och ät middag hos oss!", "kom med till kyrkan", "följ med och dela vårt strandhus nästa vecka". Sådan öppenhet har jag inte stött på någon annanstans.
Grattis på självständighetsdagen, jobbiga gapiga härliga USA!