Det är inte som ni tror. Hjälten ägnar sig inte åt våld. Hans "vapen" är specialtillverkat för ett högst fredligt ändamål och han korrigerar tokigheter som ingen ens med bästa vilja i världen kan försvara. Han kallar sig "the grammar vigilante", grammatik-hämnaren. I 13 år har han strukit omkring på nätterna i Bristol, England, i jakten på företagsskyltars grammatikfel i allmänhet och felaktiga apostrofer i synnerhet.
Visst, karln är väl en smula excentrisk, men ändå: jag blev rörd och lite avundsjuk när jag upptäckte hans mission. BBC har filmat honom när han drar runt i sin stad nattetid med sin egentillverkade "apostrophiser", ett verktyg med långt skaft som han använder för att nå skyltar som sitter högt. Ibland målar han över apostrofer som har placerats fel, men oftast sätter han bara över ett klistermärke.
"Det här är en sak värd att driva", säger "the grammar vigilante" i BBC-inslaget. Han framhåller att han inte ser sitt agerande som kriminellt.
"Det är mer kriminellt att sätta apostrofen fel i första taget", säger han.
Hämnarens insatser för god språkvård påbörjades 2003 när han såg en myndighetsskylt som sa "Open Monday´s to Friday´s".
"Jag lyckades skrapa bort de löjliga apostroferna", berättar han. Där såddes uppenbarligen ett frö till en samhällsinsats som inte verkar ha något slut.
Felaktiga skyltar får det att gnissla i kroppen på Bristolbon, vars identitet inte är känd när detta skrivs. Jag känner igen det där. Skyltar och offentliga handlingar med särskrivning, syftningsfel, stavfel och andra dumheter ger mig rysningar – och lika ofta ett gott skratt.
Att en kan köpa "hörlurare", "torskynkrygg", "mördad kycklingfile" eller "slömansbiff" i sin butik eller att det står "gäddstuvad pyttipanna" på lunchmenyn (skyltarna kan ses på roliga webbsidan skyltat.se) är onekligen kul.
Men jag är rädd för att språkslarv i förlängningen skapar förvirring och missförstånd som kan ge betydligt allvarligare konsekvenser än gnissel i kroppen.
Att ta saken i egna händer och rätta till exempelvis en gatupratare skulle antagligen resultera i böter för skadegörelse. Men som grammatik-hämnaren konstaterar: vem orsakade skadan i första läget?
Kurirens tidigare chefredaktör Krister Wistbacka brukar säga "varje ord betyder något". "The grammar vigilante" i Bristol verkar tänka likadant. Jag måste erkänna att det kliar i fingrarna nu när jag ser hur det är möjligt att rätta till felaktigheter. Men jag är jättedålig på att vara kriminell och skulle vara ännu sämre på att snickra ihop en fungerande "apostrophiser".
Kan vi inte helt enkelt bestämma att skyltar hädanefter blir korrekta från första början? Och att skyltmakare som har problem frågar en kompis? Gärna en med dragning åt grammatik-hämnar-hållet.