För min mamma är det en vederstygglig dödssynd att någonsin vara hungrig. Det var ständigt tjat om att man skulle äta under hela min uppväxt och skulle man någon gång ens viska ordet hungrig så var hon framme med käket.
Jag har funderat mycket på det där.
Jag tänker: hon är fyrtiotalist, uppväxt i skuggan av andra världskriget. Jag tänker: mycket fokus på mat under kriget med ransoneringskuponger och brist på råvaror. Jag tänker: hon och många andra fyrtiotalister är uppvuxna i den miljön. Jag tänker: inte så konstigt att min morsa är matfixerad.
Jag frågar: är det i själva verket på grund av kriget som vi har vår tids extrema fokus på käk? Med alla morsor som ständigt lagar kolesterolstinn mat och blir till ängsliga feeders. Har morsorna uppfunnit den fettrika LCHF-dieten?
Jag kombinerar: morsans matfixering och andra världskriget med efterkrigstidens alltmer industriella matproduktion, mekaniserat jordbruk och 1950-talets accelererande användning av oljebaserat konstgödsel i jordbruket.
Jag får: miljökatastrofer, hälsoproblem, övergödning och svält i tredje världen.
Eller: drar jag för stora växlar på min mammas matlagning nu?