Strax efter 13 kom jag äntligen åt bilradion och försökte stilla min nyfikenhet. På förinställda radiokanalen P3 snackade Micke Cederberg från Norrköping om popmusik, så Ekot var redan slut. Lyckades ratta in P1 där det pågick ett program om den svenske poeten Tomas Tranströmer. Kunde det vara han som fått priset? Ja, när programmet är slut säger programpresentatören att det ska komma mera senare på kvällen om Tomas Tranströmer, årets Nobelpristagare i litteratur.
Roligt tycker jag, utan att för den skull ens vilja antyda att jag är någon konnässör när det gäller Tomas Tranströmers verk eller göra anspråk på att vara kunnig är det gäller poesi. Men de gånger jag har stiftat bekantskap med Tomas Tranströmers dikter har jag slagits av att de är så vackra, så språkligt fulländade och lätta att ta till sig – även om jag inte FÖRSTÅR dem.
Jag tänker att jag ska närma mig dikterna av denne modernistiska poet, som för övrigt sägs ha inspirerats mycket av Katrineholms stora poet, Ragnar Thoursie (1919-2010), på samma sätt som jag närmar mig modernistisk konst: efter eget huvud och hjärta.
Sedan i våras, då bokförlaget Bonniers gav ut Tomas Tranströmers samlade verk Tomas Tranströmer Dikter och prosa 1954-2004 och biografin Tomas Tranströmer Ett diktarporträtt av Staffan Bergsten, har jag haft böckerna på mitt skrivbord, fast besluten att stifta bekantskap med detta omtalade och älskade författarskap. Som vanligt har jag skjutit upp det.
Men nu ska ändan ur! Dagens något oväntade besked om Nobelpriset får bli min spark där bak.