Det var på gatan som vi träffade Lotta första gången. Hon var mager, smutsig och ganska låg. Hon tassade efter oss en hel dag; på promenad, till stranden, på restaurang och sedan på kvällen slank hon in genom dörren till vår semestervilla.
Och vi var fast. Vi döpte henne till Lotta. Matade henne. Badade henne. Kelade med henne. Och dag för dag blev den balinesiska gatuhunden en allt gladare liten tjej. Lotta gjorde allt för att visa att hon var en fullvärdig familjemedlem. Lotta började vakta huset. Lotta satt troget och väntade utanför affären trots att hon inte hade koppel. Lotta busade, men övervägde aldrig att gå tillbaka till ett liv i frihet, när vi träffade "gatu-gänget" på stranden.
Även en lång semester har ett slut, och Bali ligger på andra sidan jorden. Samtalsämnet "hur löser vi problemet Lotta" var dagligt och oändligt.
Det slutade med ett extremt korkat, men väl genomtänkt, beslut. Vi har påbörjat rabiesvaccineringen och inkvarterat Lotta på ett hundpensionat. Flera års semesterkassor lär gå ut, men planen är att ta Lotta till Sverige om vi inte kan hitta en ny familj åt henne på Bali. Har vi tur, eller otur, får hon stanna på paradisön, annars hämtar vi hem vår Lotta.