Redan 1943 infördes frimärkets dag i Sverige, men då den inte firats årligen är det 50-årsjubileum i år. Patrik Andersson har varit med i Katrineholms filatelistförening sedan 1985, men gick med i juniorklubben och började samla redan som elvaåring.
– Jag bodde granne med Rickard Malmberg som är ordförande i föreningen i dag och vi samlade båda två. Det var bra, då hann man inte hitta på dumheter, skrattar Patrik.
Katrineholmsföreningen grundades redan 1938, men på den tiden var det mer av en exklusiv herrklubb med ytterst formella regler.
– Nu är det mer folkligt. Vi träffas och pratar frimärken, konstaterar Rickard Malmberg.
De senaste tio åren har föreningen ökat antalet medlemmar och i dag är de drygt 50 personer som delar intresset. En gång i månaden är det träff och däremellan studiecirklar.
– Det har blivit en piggare och alertare klubb. Vi samlar vykort, frimärken och allt däremellan. Ofta får vi in nya medlemmar som har barn som flyttat hemifrån. Då tar de upp samlarintresset igen, berättar Patrik Andersson.
Under frimärkets dag ställde medlemmarna ut och det gick att hitta allt från ämnen som brevvänner på 50-talet till konst på svenska frimärken.
– Vi vill visa på variationen. Alla våra medlemmar samlar på olika saker, säger Patrik Andersson.
I hans del av utställningen finns kuriositeter som ett kurirbrev som skickades från drottning Kristina till friherre Erik Rynning på Lagmansö 1647.
– Det är undertecknat "nådeligen" och det fick bara drottningen göra. I det här samlandet handlar det mycket om både kultur, historia och geografi.
Strax intill hänger ett kuvert som innehållit ett så kallat kolerabrev som skickades från Stockholm till franska staden Nantes 1830.
– Då grasserade en stor koleraepidemi i Europa, men Sverige och Nantes klarade sig undan. I och med att brevet skickats genom koleradrabbade områden så genomborrades det och röktes innan mottagaren fick läsa brevet. Det gjordes för att få bort bakterierna.
Katrineholms filatelister håller till i Mariagården, Mariakyrkans samlingslokal, som är ypperlig för ändamålet.
– Det är en bra lokal som klarar våra krav på utrymme och belysning. Man måste kunna se frimärkenas alla små detaljer.
På senare år har hembygdsfilatelin växt sig stark.
– Det innebär att man samlar vykort och frimärken som har hembygdsanknytning och man är framför allt intresserad av perioden fram till 1920.
En av dem som gått över allt mer från frimärken till vykort är medlemmen Ingrid Ledberg från Baggetorp. Hon fyndade ett vykort med motivet vävstugan vid Åsa folkhögskola. Ett vykort som skickades någon gång på 1910-talet.
– Jag försöker hitta sådant som jag inte redan har, men det är inte lätt att komma ihåg vad som fattas då samlingen är stor, säger hon med ett leende.