Roland Blomkvist berättar om bilder i Katrineholms kommunarkiv:
År 1881 anlades Katrineholms första telefonlinje från järnvägsstationen till Wermbols trämassefabrik.
Från huvudledningen drogs sidolinjer till Claestorp, Beckershov, Sjöholm, Krämbol, Forsa och Barksäter. Det var ägarna till godsen Claestorp, Beckershov och Stora Djulö som startat Wermbols Bruk år 1873. Det är därför högst troligt att det var dessa herrar som även låg bakom att den första telefonlinjen kom till.
1882 anlades en linje mellan Katrineholm och Äsköping och utvidgades året efter med nya linjer från en växel i Äsköping till godsen Gimmersta, Julita, Äs och Fogelstad. 1883 byggdes en linje Katrineholm – Eriksberg och 1885 en linje till Carlsro i närheten av Forssjö, Där provinsialläkaren bodde.
Alla dessa linjer var kopplade till ett växelbord, placerat på järnvägsstationen och bemannades av samma personal som skötte järnvägstelegrafen.
Då dessa linjer inte kunde betjäna Katrineholms innevånare, tog August Kullberg initiativet till öppnandet av samhällets första telefonstation. Huset där detta skedde var byggt av Lars-Petter Larsson och låg på den plats Kullbergska huset ligger i dag.
Troligen överflyttades de tidigare ”lantlinjerna” till den nya telefonstationen. Det är inte känt hur verksamheten de första åren finansierades, men en god gissning torde avara att nämnda Kullberg hade ett finger med i spelet. Redan efter tre år, 1894 övertogs verksamheten av statliga Kungliga Telegrafverket. Året därpå blev stationen även Statstelegrafstation.
År 1901 lät Telegrafverket bygga ett nytt hus vid Telegrafgränd och stationen flyttades dit. Huset byggdes i ett och ett halvt plan och på bottenvåningen var växelboden placerade medan övervåningen hyste bostäder för föreståndaren och en telefonreparatör.
År 1911 var antalet anställda på stationen tio, varav sex var telefonister. Antalet abonnenter i området var 398. 1945 var antalet 4 124. Verksamheten på Telegrafgränd ökade stadigt och då möjliga om- och utbyggnader med tiden blev otillräckliga var det dags för verksamheten att flytta till ett större ”boende”.
År 1952 flyttade man över till den nya stationen i hörnet Vasavägen – Tegnervägen. Den var avsedd för 4 000 abonnenter. Antalet ökade och 1972 var man tvungen att göra en utbyggnad utmed Vasavägen. Två år senare var antalet abonnenter uppe i 15 500.