Aurora Berkestam Drysén har åter landat i Österåker. Familjens gård ligger ett längre stenkast från Öljaren, bjuder på en storslagen vy över sjön och har varit "hemma" sedan 1998.
‒Det är här jag har växt upp. Jag har familjen här, det är en bas som alltid finns att komma hem till, säger Aurora.
Aurora och pojkvännen Andrew har sitt eget hus. Att de har ett gemensamt intresse för historia syns. Dräkter, uniformer, klänningar, underkjolar, västar och hattar – överallt finns det kläder från andra århundraden. Aurora har sytt alla sina kläder själv, och några av Andrews också.
‒Jag gillade böcker som Lilla huset på prärien när jag var liten, som berättade om historien och historiens vardag. Och det finns väl inget vardagligare än kläder? Det har vi ju alltid på oss. Jag var 12, 13 år när jag började sy själv.
[fakta nr="3"]
Efter att ha nålat och tråcklat på egen hand fick Aurora mentorer och lärde sig mer. Hon har sedan skaffat sig en utbildning i scenkostym och historiska dräkter under två år på Tillskärarkademin i Göteborg.
‒Min praktik gjorde jag på en teater. Men jag vill inte jobba med att sy det som någon annan hittat på. Jag vill skapa själv.
Aurora tycker bäst om tidsepokerna från mitten av 1700- till mitten av 1900-talet. Hon gillar den tidens mode, allt från 1700-talets vida höfter och rysch och pysch till de Jane Austen-inspirerade empireskurna klänningarna.
När Aurora säger att hon ibland varvar med att sy moderna kläder så betyder modernt 1950- och 60-tal.
Aurora och Andrew åker på historiska event så ofta de har möjlighet. Aurora berättar att till skillnad från lajvets rollspel så är det en händelse som återskapas vid ett historiskt event och deltagarna är sig själva men iklädda tidstypiska kläder.
‒Men när vi var på 200-årsjubileet av slaget vid Waterloo var det naturligtvis en person som spelade Napoleon. Men vi andra spelade inga roller.
I sommar ska paret åka till Spanien och vara med och återskapa ett slag som Napoleon utkämpade där 1812.
‒Det är inget känt slag så då måste jag nog plugga lite innan vi åker.
Just nu syr Aurora på en empireskuren klänning till sig själv. Vartenda stygn för hand. Tyget, ett indiskt sidentyg, är ömtåligt. Dessutom tycker hon att det är lite meditativt att sy för hand. Parallellt broderar hon på en 1700-talsväst till Andrew. Projekten är många och ständigt pågående.
[fakta nr="2"]
Aurora är säker på sin sak. Sång i kombination med historiska kläder är det hon vill hålla på med. Riktigt hur det ska ta form vet hon inte än.
‒I vintras sjöng jag julsånger på gatorna i Stockholm iförd en 1700-talsklänning. Tanken var att skapa stämning utanför julmarknader. Jag fick ett positivt mottagande, men det var kallt. Jag måste ha en varmare dräkt.
Så fort Aurora har möjlighet tar hon sånglektioner, hon har lärare i Göteborg och England. Hon sjunger mest klassiskt men även modernt och musikal.
‒Problemet är att jag har massor av egna idéer och vill göra mina egna grejer både när det gäller sång och sömnad. Jag jobbar på att lösa det, hur det ska fungera rent praktiskt. Jag kan ju ha det som ett intresse också.