Det tycker Susanne Lingårdh, lärare i svenska vid Virginska gymnasiet i Örebro. Där startade Örebro kommun hösten 2017 Spri yrk-programmet, en språkintroduktion med yrkesinriktning för asylsökande och nyanlända ungdomar.
Många av dem är ensamkommande flyktingar. Några har Katrineholm som anvisningskommun, och har av socialnämnden placerats i Örebro genom köp av HVB- eller familjehemsplatser.
Asylsökande flyktingar som är i gymnasieåldern med en mycket knapp skolgång bakom sig har svårt att komma in i det ordinarie skolsystemet. Eleverna på Spri yrk har dock rotat sig väl och kommit en god bit på väg med sin utbildning, tycker Lingårdh, hennes lärarkolleger – och ungdomarna själva.
Det berättar de när KK hälsar på i den klass som varvar teoretiska grunder i svenska, matte och engelska med praktisk mekanikerutbildning för lätta fordon. Jämfört med tiden för skolstarten mår eleverna psykiskt bättre och har höjt sina prestationer, tycker lärarna.
Men det kan snabbt ändras. I samma stund som de fyller 18 eller skrivs upp i ålder riskerar marken under ungdomarnas fötter att ryckas bort.
– Jag tänker mycket på vad som ska hända med min framtid, om jag får stanna eller inte. Kanske 80 procent av tiden går åt till det, säger Samir Rajabi.
Han är en av ungdomarna som Katrineholms kommun ansvarar för. När de blir myndiga säger socialnämnden upp deras HVB-platser och överlåter ansvaret för deras boende till Migrationsverket.
Elever som då inte kan ordna bostad på egen hand förflyttas till en asylförläggning någonstans i landet. Den påbörjade skolgången upphör och tryggheten med den.
Detta har redan drabbat några av ungdomarna på introduktionsprogrammet.
‒Det är tragiskt. Här har de fått chansen att komma igång med sitt liv, sedan rycks allt bort från dem. Låt dem gå färdigt sin utbildning och ta ställning till asylansökan sedan, tycker fordonsläraren Nils Östergren.
De kommuner som vill hjälpa asylsökande ungdomar att bo kvar där de studerar, kan ta del av statliga pengar som regeringen avsatt till ändamålet. Också socialnämnden i Katrineholm har fått sådana medel, men har ändå bestämt att inte bevilja bistånd till kvarboende.
Det är inget regelbrott men väcker starka reaktioner hos lärarna i Örebro.
– Vi ser ju hur illa ungdomarna mår av detta. Det är den personliga aspekten. Sedan är det samhällsekonomiskt vansinne; här har vi friska, smarta ungdomar som vill utbilda sig till jobb som vi vet att det behövs folk till, säger Susanne Lingårdh.
Lärarlaget har med en skrivelse uppmanat Katrineholms kommun att ompröva policyn att konsekvent neka fortsatt ansvar för "sina" ungdomar som fyller 18 under asylprocessen.
– Vi anser att studierna hos oss har hjälpt dem att känna ett större hopp om framtiden. Det är mycket svårt för eleverna att berövas detta, menar Lingårdh.
Socialnämndens ordförande Marie-Louise Karlsson (S) ser ingen anledning att ompröva kommunens inställning till kvarboende.
– Det finns inga pengar, helt enkelt, säger hon.
De 390 miljoner som landets kommuner fått i stöd till ensamkommandes kvarboende, är avsedda till asylsökande tonåringar som från juli 2017 till juni 2018 fyller 18 eller räknas upp i ålder.
Pengarna är inte öronmärkta för ändamålet, men regeringens avsikt med stödet är att det ska bidra till att de unga får bo kvar där de har sin skolgång.
Vissa kommuner har valt att använda pengarna till just det. Andra har tagit emot medlen men frånsäger sig ansvaret för målgruppen.
Som Katrineholm.
– Jag kan förstå hur de resonerar om det på skolan i Örebro. Men vi ser ingen annan utväg. Min uppfattning är att Migrationsverket borde kunna lösa detta på ett bra sätt så att de som drabbas inte behöver flytta, säger socialchef Ola Nordqvist.
När Samir Rajabi fyllde 18 sa Katrineholms kommun upp hans HVB-plats, berättar han. Han stod då inför att skickas till ett asylboende i norr och tvingas avbryta sin skolgång. En kompis som fått uppehållstillstånd blev hans räddning.
– Han sa att jag inte ska behöva flytta. Så nu bor jag med honom och några andra kompisar. Jag har fortfarande en chans, säger han om sin asylprocess.
– Det är här jag har mitt liv nu. Jag vill stanna. Få ett jobb, tjäna pengar och hjälpa mina föräldrar. Om jag pluggar mycket kanske det går bra?
Samir är afghan men har levt större delen av livet som krigsflykting i Iran, berättar han. Därifrån flydde han 2015 i hopp om en framtid i Sverige. Efter ett par månader i Katrineholm flyttades han till Örebro och fick sedan chansen att studera på Spri yrk.
Tankarna om framtiden maler, får honom ibland att må dåligt. Då är det svårt att koncentrera sig på svenskan, matten och engelskan. Den praktiska utbildningen i verkstaden är enklare, även dåliga dagar.
Som 16-åring i Iran svetsade han stålbalkar till husbyggen. Nu vill han bli bilmekaniker, säger han och hissar ner en fullservad Toyota till verkstadsgolvet.
Denna förmiddag har han bytt tändstift, kollat oljefilter och bromsar och hört sin lärare Susanne Lingårdh få ett tråkigt telefonsamtal.
Det kom från klasskompisen Naeim, liksom Samir bosatt i Örebro men kommunplacerad i Katrineholm.
På morgonen var Naeim på möte med Migrationsverket. Han ska inte komma tillbaka till skolan denna dag. Han har precis fått sitt andra asylavslag.
Nyheten lägger sig som en våt filt över verkstaden. Samir Rajabi förstår vad kamraten går igenom. Han har fått samma slags besked.
– Jag blev mycket ledsen.
Marie-Louise Karlsson tycker att Katrineholm har axlat sitt flyktingansvar genom att bland annat ta emot ett stort antal ensamkommande barn och unga under den senaste flyktingvågen. Under andra halvan av 2015 anvisades nästan en ensamkommande per dag till kommunen.
– Nu gäller att göra det så bra som möjligt för dem som stannar kvar här.
Både Karlsson och Nordqvist konstaterar att Katrineholms del av regeringens och Vänsterpartiets 390 miljoner inte räcker långt till avsett bistånd. Det handlar om 256 000 kronor.
Enligt socialchefen täcker det inte mer än ett kvarboende för en person under ett halvår.
En annan form av boende än HVB skulle kunna sträcka ut tiden något, medger han, men tycker inte att det ändå är tillräckligt.
I dagsläget finns 17 ensamkommande anvisade till kommunen som fyller 18 före juni i år.
– Om vi skulle låta alla bo kvar innebär det stora kostnader för kommunen. De här pengarna är fria att använda som vi vill och då väljer vi att lägga dem på personer som behöver vård.
Lärarna på Virginska gymnasiet har inte fått svar på sin skrivelse till Katrineholms socialnämnd. Men budskapet är att den ifrågasatta policyn står fast, säger Marie-Louise Karlsson.
– Ja. Ska vi göra undantag från den ska det finnas ett särskilt vårdbehov med i bilden.