I lördags eftermiddag var det premiär för föreställningen vid Stora Djulö friluftsteater. Under söndagen spelades en andra föreställning.
Det är en underbar familjepjäs de bjuder på, både stora och små skådespelare. Alla utom Beppe Eliasson, som spelar Kalle Blomkvist, tillhör Pia Widlunds teatergrupper på Dud. Beppe Eliasson är ett stjärnskott från Östergötland.
Handlingen utspelar sig i Lillköping där de rika fröknarna Krikonblad bor.
Detta får gårdsmusikanterna Nisse Nöjd och Vicke på vind nys om och börjar smida planer. De ska göra som i Amerika, de ska kidnappa en av fröknarna och begära en stor lösensumma för att lämna tillbaka henne.
Men allt går inte riktigt som planerat. Det gäller att ta rätt fröken och när kidnapparna inte gör det då utbryter ett litet elände.
Som tur är finns både röda och vita rosen där för att hjälpa till. Och de gräver ner stridsyxan för en kort stund.
Scenografin är enkel. Det mesta av handlingen utspelar sig på den bakgård där fröken Krikonblad bor. Med lite rekvisita förvandlas bakgården snabbt både till ett sovrum och till kidnapparnas källare.
Dialogen är underbar. Vem gillar liksom inte klantiga kidnappare och arga tanter? Och gärna i samma scen.
‒Man behöver inte vara så arg bara för att man är lite kidnappad, försöker Vicke på vind.
Men Hilda Krikonblad är rasande.
Tillsammans med Kalle Blomkvist, som blir kidnappad på köpet, gillrar hon en fälla som kidnapparna faller pladask i. Och trist vore det annars.
Regissören Pia Widlund säger att helheten är viktig, att allt fungerar från början till slut.
Det gör det. Det är fart och fläkt genom hela föreställningen, som får publiken att både le och skratta högt.