Att medge ett misstag är en balansakt på slak lina för en politiker. Men allt beror på vilket misstag det handlar om.
I BBC:s radioprogram "This Week in Parliament" påmindes lyssnarna om varningarna i slutet av 1990-talet om hur illa det skulle gå om inte pundet byttes mot euron. De citerade politikerna framstod som domedagsprofeter, och framför allt hade de fel. BBC lyckades till slut vaska fram en Labourledamot som under åtskilligt krumbuktande medgav att den brittiska ekonomin nog inte hade varit redo för EMU, EU:s ekonomiska och monetära samarbete.
Man förstår ju varför frågan ställdes. Sprickorna i eurozonen beror på misstag och felbedömningar i kolossalformat. Grekland, Irland, Spanien och Portugal lät marknaden löpa amok och tvingas nu bemästra skulder och budgetunderskott som inte bara sänker deras levnadsstandard utan också äventyrar hela EMU:s framtid. Efter tio år med euron, skulle slutsatsen bli, ser vi facit. Britterna borde alltså vara själaglada över att stå utanför euron.
Problemet är förstås att också Storbritannien tvingats titta ned i avgrunden. Landet genomgår nu ett ekonomiskt stålbad med de mest dramatiska nedskärningarna i välfärdssystemen och statsbudgeten sedan andra världskriget. Och åtgärderna är följden av politiska beslut som inte har det ringaste med det europeiska valutasamarbetet att göra. Sverige, som också hållit fast den egna valutan, har en av Europas starkaste statsfinanser. Storbritanniens svårigheter är uteslutande självförvållade.
Tankefelet att euron ligger bakom krisen hänger samman med att man börjar i fel ände. Eurons svaghet beror inte på EMU som konstruktion, utan på att politiker släppte loss krafter som de varken förstod eller behärskade. Först nu har EU:s stats- och regeringschefer börjat ta sig samman och införa regler som ska hindra att något liknande åter inträffar. Men det är naturligtvis föga tröst för alla som redan drabbats.
Jag anser inte att EMU var ett misstag. Tvärtom är valutaunionen, som Peter Wolodarski skriver i DN, en styrka när Europa och USA drabbats av den största ekonomiska nedgången sedan 1930-talet. Utan den skulle risken för stora spänningar och splittring inom Europa ha varit mycket större. Euron är i grund och botten ett politiskt projekt som fungerat väl. Det är ett kitt som håller samman Europas länder, inte ett projekt för att skilja åt.
MATS WIKLUND