På Facebook dyker det ibland upp så hemska bilder och berättelser att man knappt mäktar med det budskap som sänds ut över världen. Det minsta man kan göra i många fall är att sprida meddelandet vidare. Samtidigt undrar jag om de bilder som delas i sin tur skänker personerna som utfört den hemska handlingen, och som man vill ta avstånd från, en glädje eller tillfredsställelse över att de har fått sina minuter i rampljuset. Jag klickar ändå på "dela" och vill sprida kunskap om det skedda
Jag tänker på unga män som på Facebook-bilder glatt leende visar upp en hundvalp de trätt en snara runt halsen på och hängt, en annan också ung man visar upp en kvävd valp i en plastpåse. Det är så hemskt att man önskar att man inte har sett bilderna och det är till och med svårt att skriva orden nu i den här krönikan. Det blir som om min hela kropp gråter och det blir svårt att andas.
I går spreds bild och information om angorakaniner som i Kina först spänns fast och sedan får sin päls utryckt. Allt för att vinna ytterligare några millimeter angoraull som man sedan tillverkar så billiga tröjor som möjligt av för oss kunder i andra länder.
Jag såg bilden på kaninen och läste de första raderna på Facebook. Förstod vad det var och delade med mina vänner för att sprida meddelandet om människans girighet. När jag kom hem efter jobbet stod radion på som sällskap till mina hundar. Nyheterna började och då hörde jag skriket. En kanin som plockades på päls skrek av smärta och rädsla. Ångesten i djurets rop borrade sig in i min hjärna och hjärta. Avskyvärt hemskt!
Senare stod tv:n på och det var dags för nyheterna. Då de berättade om vad de skulle ta upp i nyhetssändningen och kaninerna var ett av inslagen slängde jag mig på fjärrkontrollen och bytte kanal.