I somras skrev jag en krönika om när vi var på visning i ett sommarhus. Efter några nervösa turer blev huset vårt.
Vi har sovit i huset några nätter, haft sotaren på besök och börjat fundera på vad vi vill göra, vad som måste göras och vad som kan vänta.
Viktigast i ett äldre hus är, tycker jag, att ta det lugnt. Det som rivs ned kan inte återställas.
En tanke vi haft från början är att sätta in två rörspisar, fattigmanskakelugnar, som de också kallas. Men sotaren berättade att det redan finns uppvärmning i vårt blivande matrum. Från vedspisen i köket intill går en slinga i väggen in i matrummet. När man börjar elda i vedspisen öppnar man spjället där. Sedan stänger man vedspisens spjäll och öppnar spjället i matrummet och väggen blir varm i matrummet. Att bygga bort sådan smart centralvärme vore ju bara dumt, så nu får vi nöja oss med en rörspis i vardagsrummet.
Varje dag har vi upptäckt något nytt i vårt hus, som att belysningen på uthusen tänds från matrummet, att det finns hela och fina myggfönster till varje fönster - till och med till snedgarderoberna, och att skorstenen var i utmärkt skick, 35 år efter att någon bott i huset och ungefär lika länge sedan skorstenen sotades sist.
Fler överraskningar och hemligheter lär dyka upp ‒just nu väntar vi nervöst på resultat av vattenprovet i brunnen.