"Treater", eller "The Norman Conquests" som den heter i brittisk originaltitel, är en trilogi som består av "Matsalen", "Vardagsrummet" och "Trädgården". De tre historierna i denna relationskomedi utspelar sig i parallelltid i ett hus på den brittiska landsbygden.
Husets ägare, en gammal och sjuklig ragata till mor, ligger i en säng på övervåningen och kräver uppassning. På bottenvåningen, där de tre historierna utspelar sig, försöker hennes vuxna barn med sina respektive att ha en trevlig helg tillsammans. Speciellt trevlig blir inte helgen. Och den blir inte heller som de hade tänkt sig.
De tre pjäserna utspelar sig alltså i en parallelltid men är alla olika och mästerligt sammanvävda i varandra. Av skådespelarna krävs därför en hel del extra, bland annat en skicklig förmåga för tajming.
Du kan välja att bara se en av pjäserna. "Matsalen" spelas på onsdagar. "Vardagsrummet" ges på torsdagar medan "Trädgården" spelas på fredagar. På lördagarna spelas alla tre på rad i ett sju timmar långt maraton inklusive middagsuppehåll och pauser. Jag kan konstatera att störst behållning får du om du ser alla tre, det är nödvändigt för att just förstå hur mästerligt sammanvävda tre historierna är och för att verkligen få optimal behållning.
Skrattsalvorna duggar tätt under de tre föreställningarna. Själv skrattade jag nog mest i "Vardagsrummet" och scenen från spelkvällen och det kan säkert bero på igenkänningsfaktorn från spelkvällar med min egen familj.
Det är en imponerande skådespelarensemble, de flesta välkända för svenska folket från olika humorroller. Vem kan inte låta bli att skratta när Maria Kulle, Josephine Bornebusch, Johan Ulveson och Vanna Rosenberg står på scenen och ger allt från hela registret? Hela ensemblen visar goda exempel på bra tajming och i "Treater" visar också några av dem en sida som vi inte tidigare har sett. Johan Rheborg är ett av exemplen som tidigare spelat lite skräniga typer à la Percy Nilegård. I "Treater" är det roligt och befriande att se honom som en lugn och lite småkorkad veterinär.
Erik Johansson, som spelar den sliskige och sexuellt frustrerade Norman – mannen som tror att han är Guds gåva till kvinnan och som styr och ställer med alla, är lysande. Han karaktär ger mig smårysningar av äckel.
Offra gärna en lördag framöver till att gå på "Treater" – det kan jag varmt rekommendera – men lova mig att du ser alla tre pjäserna. Det är ett måste.