Jerker Eriksson var lite sliten när vi fick tag i honom på torsdagseftermiddagen och han precis nyss hade klivit av planet från New York.
Vad har du gjort i New York?
– Jag fyllde 26 år och firade det med flickvännen Caroline. Vi var på ishockey i Madison Square Garden, åkte helikopter och gick på en musikal. Sedan gled vi bara runt och tittade på allt vi hann med. Det är en häftig stad, New York.
Jerker Eriksson är killen som inte har lirat i någon annan klubb än Sköldinge IF. Förutom då klubben gick samman med Valla IF ett år. Men det blev inte så lyckat, så nu har man gått tillbaka till de gamla klubbfärgerna igen.
Förra året vann Sköldinge division 7, men någon uppflyttning blev det inte. Den ska kanske komma i år.
– Ja, jag tror vi har en bra chans att vinna serien. Vi var ett stabilt division 6-lag för några år sedan och vi är inte sämre i dag. Vi har ett så bra lag att vi kan vinna serien. Jag har svårt att se varför jag ska vara med i KK-elvan. Jag är ju inte topp-3 i Sköldinge ens, säger han ödmjukt.
Men när man frågar Jerker om hans styrkor respektive svagheter så är det just bristen på ödmjukhet som han framhåller som en stor brist.
– Jag är ganska gnällig på planen och klagar på med- och motspelare. Men det kanske också hänger ihop med min vinnarskalle. Jag hatar att förlora och driver på mina medspelare, kanske lite för mycket ibland.
Men det är på fotbollsplanen det. Vid sidan om verkar Jerker vara en lugn och stabil kille som inte har så mycket övers för fotboll.
– Nej, jag tittar inte mycket på fotboll. Då ska det vara något jäkligt bra som att Zlatan är med, då kan jag titta. Men annars är jag ganska nöjd med att lira i Sköldinge.
Vad har Sköldinge som gör föreningen så bra?
– Vi har en jäkligt bra tränare i Daniel Sjöblom som har svetsat samman laget. Sedan har vi en otroligt bra stämning i truppen.