Det är ju sommartider, och ljuset och grönskan bjuder överflöd om än att solen kanske inte kan ses vara lika generös som man fåfängt hoppas.
Snart semester och det är efterlängtat. I år blir det bland annat en vecka på Österlen, en plats där jag hade mina bopålar i början av 1990-talet då jag på stapplande ben inledde min journalistiska bana efter två års Journalisthögskola i Göteborg.
Ystads Allehanda blev, efter en inledande karriär som frilans, fadershuset som skolade en nybakad, men långt ifrån purung ny murvel. Jobbade där ett år innan jag drog mig norröver.
Under 90-talet hoppade jag in några gånger på YA, och sista gången var fyra månader i Simrishamn. Inget dumt val att arbeta i kulturens högborg under högsäsong, kan jag konstatera.
Även sambon är ett fan av Österlen och har sina minnen därifrån. Och nu är det tänkt att dottern också ska få uppleva och ta till sig denna pärla.
Vi har turen, eller möjligen oturen att ta in i hamnlägenheten i Simrishamn dagen innan Kiviks marknad, den så ökända, öppnar upp och tar emot många tusen besökare. Och vi tre lär vara där. Men efter att ha gjort ett jobb på Kiviks marknad 1998 så vet i alla fall jag vad som väntar. Fullt med folk, trång och grinigt på parkeringen och horder av människor som har förkärlek för att stå i vägen så mycket de nu kan.
Minns fortfarande snubben som hade en maskin där man skulle skriva sitt namn och utifrån namnteckningen få kunskap om sina karaktärsdrag och egenskaper, om man nu inte redan visste om dessa.
Det var full fart från början. Marknaden hade inte ens öppnat officiellt när han stod där och gastade och var smådragen vid niosnåret. Under de timmar jag släntrade runt och tog bilder och snackade med folk gjorde jag det till god vana att alltid ta ett varv förbi grafologexperten för att ingående följa utvecklingen av hans tömmande av brännvinet han hade under disken.
Herr min je vad glad han var efter bara några timmar. Han gapade och tjoade och rumlade och var inte det minsta intresserad av att få några kunder alls. I slutet stod han mest och mumlade och skällde ut folk för att de inte ville få sin namnteckning analyserad av apparaten. Just sådana inslag hoppas jag slippa nu när vi ska göra marknaden och porrtälten är väl i denna upplysta tid också ett minne blott.
Stenshuvuds nationalpark, Haväng, Ale stenar, Brösarps backar lär få besök av oss tre. Och ett antal kulturfik och serveringar. För möe mad, go mad och mad ofta det ska man ha när man är i denna fryntliga del av konungariket Sverige.
Just saying.