Tjurskalligt behåller jag stjärnorna i fönstren och adventsljusstakarna ett tag till. De lyser ju så fint i kvällsmörkret så jag axlar manteln som årstidsrebell. Den vita amaryllisen i köksfönstret har också läst fel i tidtabellen och ringer in vårvintern med sju snövita klockor.
Julgranen portade däremot mannen i huset. Snipp snapp klipp förvandlade han den till plockepinn med sekatören. Själv fick jag den otacksamma uppgiften att borsta mattan den stått på och jag borde ha bytt understället mot en rustning i rostfritt. Granbarren gjorde tusen nålar i ändan medan jag fyllde en påse med naturkonfetti av det stickiga slaget.
Julgransplundringar i min ålder är värdelösa. Jag övergav tanken på att solokvist göra raketen vid barrhögen och plundrade istället skafferiets chokladdepå.
Den kvarglömda knäcken lät jag vara, för husets tandfe är redan nära konkurs. Först tappade sjuåringen båda sina framtänder och sen fick även storasyster en glugg att stoltsera med.
Vardagskvällarna förgylls med högläsning. Turnén börjar med Bamsetidning i 7-åringens säng, sen plöjer jag ett par kapitel i 9-åringens julklappsbok: ett rafflande äventyr med professor Proktor, pruttonautpulver och tidsresor i badkar. Vi har minst lika roligt båda två och jag snöar fullständigt in på att hitta på olika röster åt rollfigurerna. Jag är så inne i min show att jag ofta missar att publiken redan snarkar på min arm.
Både förmågan att tvärsomna och att ordvitsa har den lilla damen ärvt på mödernet.
En kväll när vi rullade hem från veckans ridlektion upptäckte vi en varningsblinkande lastbil i diket. Det såg ut som om en Finlandsfärja hade gått på grund på Vingåkersslätten. Efter larm till 112 kunde vi efter en bra stund konstatera att räddningskåren hade koll.
När vi sent omsider fortsatte hemfärden utbrast 9-åringen plötsligt från baksätet: "Ni får inte göra ved av mig!"
Jag fattade inte ett smack så hon skyndade sig att tillägga “... för jag kommer att sova som en stock” och fnissade gott en bra stund åt sitt skämt.
Sen diskuterade hon och 7-åringen länge och väl vilka lastbilar som skulle kunna hamna i diket.
"Tänk om en godislastbil skulle välta och det regnar triljaders godisar. Alla vuxna skulle bara: Åh nej, nu får barnen sockerchock" fnittrar lillasyster.
De där stunderna då de både är sams och använder superkrafterna humor och fantasi blir en lyckovåg som värmer i midvinterkylan.