Visste du, att det finns något som kallas Sörmlandsstrategin? Om inte tror jag du delar den okunskapen - och det ointresset - med de flesta.
Mest är nog begreppet Sörmlandsstrategin tänkt som en diskussionspunkt på agendan när länets politiker söker länsgemensamma utvecklingsfrågor. Men politikerna är inte intresserade.
Jag förstår ointresset. Men jag tror inte det beror på att Sörmlandsstrategin är anpassad till Lissabonstrategin. Den heter så för att EU-ländernas stats- och regeringschefer enades om den i Lissabon år 2000 i syfte att få, som det heter, en hållbar utveckling för tillväxt och sysselsättning i unionen.
Jag tror inte heller att de lokala sörmländska politikernas bristande engagemang beror på att regeringen ålägger regionerna och länen att ta fram regionala utvecklingsprogram. Jag tror att det mera beror på att det är svårt att göra regionala strategier för områden som inte är några regioner.
Underskott
För Sörmlands del har Regionförbundet Sörmland ansvaret för det som kallas regional utveckling. Nu ska förbundets organisation förändras. Det högsta beslutande organet, regionfullmäktige (57 ledamöter från kommunerna och landstinget), liksom styrelsen (15 ledamöter och nio ersättare) läggs ner och ersätts av en direktion med 33 ledamöter och lika många ersättare.
Ni som någorlunda regelbundet läst vad jag skrivit om kommunalförbund vet att jag inte gillar konstruktionen. Invånarna i till exempel Strängnäs kan ju inte utkräva ansvar av en kommunpolitiker som valts i Vingåker. Ett kommunalförbund är som en egen kommun för sig, bestående av flera kommuner utan gemensam väljarkår. Således uppstår ett demokratiskt underskott.
Meningen med Regionförbundets fullmäktige var kanske mest att försöka få ihop en diskussionsklubb där kommunerna öppet kunde debattera länets eventuella gemensamma utvecklingsplaner. Det skulle bli en livligare och mera konstruktiv debatt, hoppades man.
Det blev inte så: ”Närvaron har varit låg och engagemanget från fullmäktigeledamöterna svagt” hette det i Regionförbundets eget pressmeddelande när förslaget om en direktion först presenterades.
Den så kallade regionala planeringen, som i Sörmlands fall egentligen borde kallas länsplanering, var förr en fråga för länsstyrelsen, som hade en kanske alltför omfattande men väl fungerande regional planeringsavdelning. Tanken, som var rätt men fel för Sörmlands län, var att regionerna själva, inte staten, skulle sköta sin egen planering.
Enkelt län
Att idén blev fel för Sörmland beror på att det skapades ett regionalt planeringsorgan för ett gammalt län som inte är någon region. Politikerna i de olika sörmländska kommunerna är därför av naturliga skäl inte särskilt intresserade av någon gemensam Sörmlandsstrategi, formulerat av ett regionförbund för en region som inte finns. Det gemensamma, där det finns, är regionalt och ingen inomlänsfråga.
Det går an att låtsas vara en region så länge debatten förs enbart på en abstrakt nivå. Man kan till exempel säga, vilket man gör, att man ska ”koppla ihop vision, mål och strategier för länet inom ramen för en hållbar tillväxt och utveckling”. Det är inte heller så svårt att ta fram en enhetlig vision om hur Sörmland ska se ut om 20 år när den formuleras så här: ”Det ska vara enkelt att förverkliga sina ambitioner, idéer och framtidsplaner i Sörmland.”
Vad betyder det att allt ska vara enkelt? Så här förklaras det: Det ska vara enkelt att verka i Sörmland, lokalt, regionalt och globalt, det ska vara enkelt att få arbete och arbetskraft, det ska vara enkelt att höja sin kunskap och kompetens, det ska vara enkelt att förverkliga sina idéer och att starta och växa som företag, det ska vara enkelt att samarbeta. Slutklämmen lyder: ”Det ska vara enkelt att ha ett gott liv”!
Pliktskyldigt
Bortsett från att jag undrar om det är möjligt att inte ha tråkigt om allting är enkelt frågar jag mig var i all världen skulle man inte kunna enas om vi strävar efter ett gott liv. Behövs det ett kommunalt regionförbund för Sörmlands län för att önska ett gott liv?
Uppgifterna ur innehållet i Regionförbundets Sörmlandsstrategi har jag läst i ett tjänstemannaförslag till planeringsförutsättningar 2010 med plan 2011-2012 för Katrineholms kommun. Där står också: ”De gemensamt framtagna utmaningarna i Sörmlandsstrategin är väl avvägda mot EU:s strategi för tillväxt (Lissabonstrategin) och ett antal indikatorer har valts för att följa utvecklingen på lokal och regional nivå”.
Här får vi vidare veta: ”Alla kommuner har kopplat indikatorerna till sina budgetar och styrplaner” och ”genom att kommunerna vill sätta mål och ibland mått ser vi den röda linjen från lokal nivå till EU-nivå”. Och så här får byråkraterna till slut ihop det: ”Kommunernas planer och indikatorer summeras i gemensamma mål för utvecklingen kopplade till Sörmlandsstrategin”.
Det verkar pliktskyldigt och kanske ser det snyggt ut på papper som få läser. Men jag undrar vad orden betyder, om de betyder något. Att Sörmland om 20 år ska vara en ännu viktigare del i en Mälardalsregion, som det sägs, kräver knappast ett politiskt organ för att sättas på pränt.
Kanske nyttigt
Ta sjukhusfrågan. Den har ändå en ”riktig” länskommun, landstinget som huvudman. När landstinget ville lägga ner BB i Nyköping tyckte det moderata kommunalrådet därstädes, Jan Carle, att man i stället borde lägga ner Kullbergska sjukhuset. Han var inte ensam. SN, vår egen koncernsyster och kollega i Nyköping, förde fram samma åsikt på ledarplats.
Gemensamma strategier tycks inte finnas. Är det fortfarande någon som inte förstår politikernas ointresse för Regionförbundet Sörmland? Regionförbund har inte lyckats göra länet till ett regionalt förbund. Ändå kan det vara nyttigt om arbetet koncentreras till konkreta och för medborgarna viktiga frågor. Tillsammans med andra gjorde regionförbundet och dess ordförande Marita Bengtsson ett bra jobb för östra förbileden. Just nu krävs insatser för att rädda uven, den för Katrineholm, Flen och Eskilstuna med omgivningar så viktiga persontågstrafiken.
Kanske intresset kan väckas hos till och med hårt trängda kommunalråd om de slipper låtsasstrategier.