En som vet hur det är att växa upp i Vingåker är skådespelerskan Ellen Bergström, som gick på Vidåkersskolan och även har jobbat som lärare där. Hon själv började dricka ganska tidigt, det var en grej i Vingåker att gå på hemmafester och dricka på helgerna, när hon växte upp, säger hon. Men hon tror att stressen är annorlunda i dag.
‒Jag tror att kraven från skolan är ganska höga. Jag har själv jobbat som lärare och betygen har blivit på ett helt annat sätt. Jag tror att prestationsångesten har ökat rejält. Man växer också upp snabbare i dag, på grund av sociala medier och internet och allt sånt. Jag tror inte att det har med drickande att göra, jag tror att sociala medier är boven i dramat.
Ellen Bergström minns att hon inte visste så mycket om det som fanns utanför Vingåker och livet där, när hon växte upp.
‒Jag visste ju att det fanns andra städer, men jag hade inte jättebra koll. Nu finns det fler skolor med inriktningar som är jätteroliga. Jag gick förbi en gymnasieskola häromdagen i Stockholm som hade ett designprogram. Det hade jag absolut velat gå, just på grund av det hade jag varit jätteglad att gå i nian nu, säger hon.
Jag gick förbi en gymnasieskola häromdagen i Stockholm som hade ett designprogram. Det hade jag absolut velat gå, just på grund av det hade jag varit jätteglad att gå i nian nu.
Ett tips hon gärna vill förmedla till unga tjejer, som tycker att livet känns tomt och att det inte spelar någon roll vad man gör, är att googla på skolor och program som känns roliga och inte vara rädd för att flytta från Vingåker eller Katrineholm för att gå en intressant utbildning.
‒ Leta upp någon elev som gått där och ställ frågor. Våga flytta från Vingåker eller Katrineholm, det är faktiskt inte så himla farligt. Det känns så stort men det är enkelt att flytta tillbaka.
Hon tror också att man ska försöka våga prata om det som är jobbigt, och inte gå på myten om att inte bry sig om vad andra tycker.
‒När folk skriver så då tror man att den här människan skiter i vad andra tycker, och känner sig själv misslyckad, för att man själv bryr sig. Jag bryr mig nu när jag är 28 år och jag brydde mig då också. Det är bättre att säga ifrån, säga att "jag blir ledsen när du säger så". Våga visa att man visst bryr sig och att man är sårbar. De flesta bryr sig om vad andra människor tycker.
Viktigast, tycker Ellen Bergström, är att våga prata, kanske med skolkuratorn.
‒Man behöver inte vara så rädd för att berätta om det som är jobbigt, man är inte ensam om att känna det man känner. Bara att veta att någon annan känner samma sak hjälper så mycket.