Men, vÀnta nu ⊠det gjorde hon inte alls. För nÀr Katrineholms musikklasser pÄ onsdagskvÀllen bjöd in till musikaliskt tabberas i TallÄsaulan, borde ingen ha förvÀntat sig en luciatablÄ av det fotriktiga slaget.
Dessa elever â sjuor, Ă„ttor och nior â och deras lĂ€rare hade i stĂ€llet skapat en show vĂ€rd bĂ„de jul- och lucianamnet. Och det var precis vad de gav under sina tvĂ„ vĂ€lbesökta kvĂ€llsförestĂ€llningar.
SĂ„ i stĂ€llet för att smyga igĂ„ng med natten som gĂ„r tunga fjĂ€t, rev de av âVuelieâ frĂ„n filmen âFrostâ aâcapella. TvĂ„ solister, presenterade som Nora och Ida, ledde sedan kör och musikanter in i âMaybe this Christmasâ: smĂ€ktande julpop. Och sĂ„ var smĂ€llkaramellen öppnad.
Den innehÄll mÄnga olika slags godisbitar, framförda med bÄde skÀrpa och lekfullhet av TallÄs- och Södraeleverna. Att deras talrika publik till stor del bestod av familj, slÀkt och vÀnner bidrog mÄhÀnda till att tunghÀftorna blev lÀtt rÀknade.
Fler poppiga lĂ„tar som âAll I want for Christmasâ, âHappy Xmas (War is over)â och âDo they know itâs Christmasâ blandades med gungig gospel i âLet it shineâ och storbandsjazziga âWinter wonderlandâ, i sin tur kompletterade med en lĂ„ng rad ortodoxa julsĂ„nger: âStilla nattâ, âStaffansvisanâ, en fin version av âO helga nattâ och mĂ„nga fler.
Framfört av ett spelglatt band, en mÀktig kör och inspirerade solister borgade programmet för en fÀrggrann, svÀngig och ypperligt pyntad show. Men den gav plats Àven för eftertanke, nÀr kvÀllens konferencierer Disa, David och Jasmine tÀnde ljus för de mÀnniskor i vÀrlden som svÀlter, lider av krig, rasism och Äsiktsförtryck.
Och Lucia? Jovisst gjorde Ă€ven hon entrĂ©, lika traditionellt klĂ€dd i ljus som âNu tĂ€ndas tusen juleljusâ â kvĂ€llens odiskutabla allsĂ„ngshöjdare.