Minst ett par elever i varje klass åtta behöver extra stöd, men får det inte, enligt Anna Adolfsson, mattelärare på Tallåsskolan.
- För att kunna ge det stöd som krävs, ska vi inte vara mer än åtta i specialgruppen. I en liten grupp får elever som har svårt för ämnet chans att visa framsteg, något de inte törs i den större klassen. Många fler skulle behöva hjälp, men då blir stödgruppen för stor, säger hon.
Enligt skollagen är skolan skyldig att ge elever i behov av stöd den hjälp de behöver för att uppfylla målen. Men det är skolans rektor som avgör i vilken form stödet ska ges. På senare tid har idén om inkludering, att låta elever i behov av stöd gå i samma klass som de andra, varit rådande inom skolan. Samtidigt har även Tallåsskolan tvingats genomföra besparingar som inneburit nedskärningar i personal. Men rektor Björn Löfstedt tillbakavisar, att inkludering handlar om ett sätt att bemöta besparingar.
- Inkludering kan bli ett hinder, men också en sporre för eleven, som kan få draghjälp av elever som kan mer, säger han.
Men få lärare delar hans bild. Marcus Enqvist, lärare i engelska, tycker det är svårt att anpassa undervisningen utan den specialpedagog som tidigare var knuten till lektionen.
- Elever med dyslexi och de som inte har tillräckligt med kunskap i svenska inkluderas i vanliga klasser. Det går bra så länge det handlar om enstaka elever i en lugn klass. I en stökigare klass riskerar de att bli utan betyg, säger han.
- Hade vi vetat hur vi ska lösa det här problemet, hade vi gjort det, förklarar Björn Löfstedt.
Skolan har nu ansökt om medel från förvaltingen att kunna erbjuda dator till varje elev under lektionstid, något Björn Löfstedt tror skulle underlätta i form av dataprogram för elever som behöver stöd.
Också på Södra skolan har flera mindre specialgrupper försvunnit till följd av besparingar. Här går enligt lärare flera barn per klass som skulle behöva stöd i olika former.
- Vi har elever som är rentav farliga både för sig själva och andra, och ändå går i vanlig klass, säger resurslärare Dragan Jankovic.
"Svårt för läraren att hjälpa alla"
Ett ihållande sorl fyller klassrummet på Tallåsskolan. En elev spelar på mobilen, en lyssnar på hög musik i lurar, två sitter och pratar facebook-inlägg, en annan släntrar över till en klasskompis och visar sin mobildisplay.
Matteläraren kryssar ideligen mellan bänkraderna till den som för stunden kallar på hjälp.
En av eleverna blir snabbt klar med uppgifterna.
- Läraren har svårt att hinna hjälpa alla. Många tycker inte det är någon idé att be om hjälp och börjar prata i stället, säger hon.
Ett par elever sitter tysta mitt i sorlet med blicken långt framför sig. Då och då ser de ned i matteboken och skissar på måfå med pennan i blocket.
En av dem tar sig till den extrahjälp i matte inför provet som läraren erbjuder följande morgon. Han landar på en stol, läraren nickar till honom och återgår till att gå igenom tal med den elev som kom dit först.
- Tänk om vi kunde sitta såhär jämt. Då skulle det gå hur effektivt som helst, säger läraren uppmuntrande till henne.
Till slut kallar den andre eleven på hjälp. Läraren reser sig, pratar med honom en halv minut innan hon återgår till sin första elev. Killen blir återigen sittande håglöst vid matteboken tills lektionen är slut. Nästa morgon har han matteprov.
Låt stå: Specialgrupper i skolans kärnämnen