Dramatiskt, spÀnnande och gripande - jag Àlskar redan "My brilliant friend", HBO:s italienska tv-serie baserad pÄ Elena Ferrantes uppmÀrksammade romansvit om tvÄ flickors vÀnskap i ett skitigt, fattigt och laglöst Neapel pÄ 1950-talet. BarnskÄdespelarna Àr fantastiska och fotot, scenografin och kostymerna Àr stiliserade och sanslöst vackra.
Jag har tyvÀrr inte lÀst romanerna i den sÄ kallade Neapel-kvartetten, och Àr dÀrför alldeles okunnig om vad som kommer att utspela sig i kommande avsnitt. Men redan efter den inledande scenen, nÀr de bÄda skolflickorna Elena och Lila presenteras för tittaren, Àr jag fast. Flickornas fröken gör en hÀpnadsvÀckande upptÀckt. Lila kan lÀsa och skriva, trots att hon bara gÄr i första klass. Lilas förskrÀmda mamma har kallats till skolan för att förklara hur det har gÄtt till. Och det verkar som om Lila har lÀrt sig alldeles sjÀlv. Elena, som tidigare varit klassens ljus, fÄr nu konkurrens, men blir ocksÄ fascinerad av den lite skeva, modiga och vÀldigt egensinniga Lila. Snart blir de vÀnner och tillsammans utforskar och utmanar de sin vÀrld.
VÀrlden utgörs helt och hÄllet av ett instÀngt och fattigt kvarter dÀr alla familjer lever sina liv inför öppen ridÄ. Barnen upplever daqligen hur vuxna omkring dem spÄrar ur, blir sjuka, drabbas av passion eller dör. De lÀr sig tidigt att det Àr don Achille som styr, och att Achilles barn fÄr fördelar.
Elena Ferrantes böcker och tv-seriemanus Ă€r skrivna för vuxna och absolut inget för smĂ„ttingar. ĂndĂ„ kan jag inte lĂ„ta bli att fĂ„ associationer till den svenska tv-serien för barn, "Den vita stenen" frĂ„n 1973, som bygger pĂ„ Gunnel Lindes bok.
"Den vita stenen" handlar ocksÄ om vÀnskap mellan tvÄ udda barn, Fia och Hampus, som skapar en egen fantasivÀrld dÀr de utmanar varandra i kampen om en vit sten. Serien gjorde ett outplÄnligt intryck pÄ mig nÀr jag var barn. Nu hoppas jag att "My brilliant friend" ocksÄ fortsÀttningsvis ska ge mitt vuxna jag samma kickar.