Lia Boysens barn ska ha sagt, att hon målar så man förstår, om moster Cora. Det stämmer. För trots det realistiska måleriet har Cora Hatz Grandin tagit sig friheten att blanda verkligheter, vilket också kommer till uttryck i målningen Stocholm. Med utgångspunkt i Christopher O´Regans bok Ett märkvärdigt barn och 1700-talets Sverige plockar hon sedan in både sig själv och sin far som får stå för den stressade nutidsmänniskan. Tessin den yngre står på vänster sida och betraktar faderns ritning över kapellet.
- Jag har alltid varit inspirerad av historia och ville skildra en målning i både dåtid och nutid. Man får läsa in mycket själv, men alla är i sin värld och ingen lägger riktigt märke till den andra, säger hon.
Konstnärliga systrar
Tidigt i livet kom konsten in i 24-åriga Cora Hatz Grandins liv. Som fyraåring började hon teckna, redan då föreställande. Sedan dess har mycket hänt. Två år på Konstakademien i Bologna och ett år på Pernbys målarskola i Stockholm har lagt grunden för en bana inom konstvärlden. Ett intresse som funnits i familjen sedan länge med fadern Lars Grandin och morfar Felix Hatz som inspirationskällor. Mamma Ingeborg Hatz har också funnits med i bilden, förutom att stötta sin dotter, samarbetar de i ett projekt som handlar om att formge porslin.
Familjens konstintresse smittade av sig på tvillingsystern Elsa Hatz Grandin också. Men hon valde musiken framför bildskapandet.
- Vi har inspirerat varandra, måleri och musik ligger väldigt nära varandra, likaväl som tonen måste passa ihop med melodin måste färgen passa ihop med formen. Harmonin i musiken liknar harmonin i måleriet och är på något sätt det man söker.
Berättelsen står i centrum oavsett vad systrarna gör, vare sig det gäller musikspråk eller bildspråk.
En förhöjning av verkligheten
Att alla kan ta till sig konstverket, och att det är begripligt är viktigt för Cora. Hon föredrar benämningarna måleri och skulptur, framför konst. Konst kan vara så många olika saker.
- Jag tycker inte man kan säga att allt är konst, men något som är riktigt bra kan bli konst, något som är förhöjt. En tavla måste kunna tala sitt eget språk, utan att man ska behöva läsa en lång harrang för att förstå den. Den måste vara direkt.
- Jag har inte ett budskap utan lika många som det är målningar. Jag vill inspirera andra till att skapa.