Det sägs att man ska leva i nuet, fånga dagen. Även om de kanske är sanna, är rekommendationer av detta slag så allmänt hållna och floskliga att de blir meningslösa.
Själv upplever jag stunder av lycka i känslan av att samtidigt vara närvarande och att drömma mig bort, vara här och ändå på väg, i och ändå utanför tiden. Det vill säga under resor, idealt sett på tåg.
Till och med i en tunnelbanevagn i Berlin kan denna lycka komma över mig. Märkligt kanske, för vad kunde vara mer vardagligt, stressigt och tråkigt än att åka tunnelbana? Men i resan i underjorden kan också storstadens alla oändliga möjligheter finnas sammanfattade i en överväldigande känsla.
Men det är knappast tågen i sig som är mystiska. Även de vackraste resor blir vardag till sist – som mina dagliga pendlingar genom det sörmländska landskapet. Och vilken enorm irritation när tåget inte kommer i tid!