Den 15 februari berättade Kuriren om 91-åriga Dora Landelius från Valla och hennes tillvaro på korttidsboendet Heden i Malmköping. I artikeln berättade hon öppet om avsaknaden av aktiviteter och stimulans.
Den 23 februari kom beskedet att Dora Landelius inte fick bo kvar på Heden trots att hon skulle få stanna tills hon fick plats på särskilt boende. Detta trots att socialförvaltningen i ett beslut från mitten av januari uppger att "Dora har ett omfattande omvårdnadsbehov med behov av personlig omvårdnad dygnet runt".
Det nya beslutet motiverades med att Dora Landelius åkt färdtjänst till Katrineholm för att hämta ut läkemedel vid ett tillfälle, skött sina läkemedel själv och även åkt till öppenverksamhet varje vecka.
‒Det är så oförskämt. Mamma har varit iväg två, tre gånger till Bron på aktivitet eftersom det inte finns något att göra på Heden, säger Doras dotter Anki Landelius.
På frågan vad som skulle hända om hennes mamma vägrade flytta ut från Heden blev svaret att det skulle bli polishämtning.
‒Gamlingar får inte bråka och det känns som mamma straffas. Hon hade ett beslut om att få stanna på Heden till 17 april, men det bröts upp snabbt trots tidigare beslut om att det är otryggt för henne att bo hemma. Det togs ingen hänsyn till våra protester.
Den 27 februari skjutsades Dora Landelius hem till lägenheten i Flen trots att hon är rädd för att ramla och behöver hjälp med det mesta.
‒Det var en sjuksköterska och en ny handläggare inne och sa att jag kunde ansöka om att få bo kvar, men att det skulle avslås. De packade ner alla mina saker huller om buller i svarta sopsäckar och plastpåsar, berättar Dora Landelius.
Lägenheten i trygghetsboendet var uppsagd till sista mars, men nu har kontraktet förlängts en månad.
‒De säger att mamma ska klara sig med hemtjänst, men det fungerar inte. Det tog tre dagar innan matleveranserna kom i gång och trots att hemtjänsten ska komma sex gånger per dag är det inte alltid de hinner det. Det här är har varit otroligt jobbigt. Även om mamma är en stålgumma är jag ständigt orolig att det ska hända henne något när hon är själv, säger Anki Landelius.
Hon riktar skarp kritik mot ansvariga och handläggare bakom beslutet. Sedan januari 2016 har hennes mamma haft sju olika handläggare och när Anki Landelius ringer hänvisas hon ständigt vidare.
‒De gör sig oanträffbara och gömmer sig bakom telefontider. Man får inte behandla gamla människor så här, säger hon.
Dora Landelius själv önskar att besluten skulle fattas närmare dem de berör.
‒Det verkar som politikerna har Karlssons klister på sina stolar. De borde ta sig ut för att se hur det fungerar för oss gamla, säger hon.