David Kristoffersson, 18, hade precis knappat in antalet kolhydrater i handenheten och pumpen på magen såg till att rätt mängd insulin tillfördes kroppen.
‒När jag hade gjort det började den att tjuta och det stod att den slutat att fungera, berättar han.
Mamma Mia ringde supporten på Omnipad, som levererar pumpen. Men trots flera försök lyckades de inte få pumpen att fungera igen.
Leverantören lovade att skicka en ny pump nästa dag och sa till familjen att åka till akuten för att få tag på långtidsinsulin.
Det visade sig vara lättare sagt än gjort.
‒Det fanns ingen kunskap om diabetes på akuten och det är oroande, tycker pappa Per Kristoffersson.
Först blev familjen sittande i väntrummet i tre timmar. Vid upprepade tillfällen förklarade de att de behövde långtidsverkande insulin.
‒Men de fattade inte vad vi sa. Läkaren sa att han inte kunde någonting om detta. Men det finns ju personal i Eskilstuna att ringa till, säger Per Kristoffersson.
Till sist fick David Kristoffersson måltidsinsulin av en sjuksköterska på akuten. Sedan blev de uppmanade att ringa diabetessköterskan på Kullbergska sjukhuset dagen därpå.
Morgonen därpå låg David blodsocker på två. Hos en frisk person ligger det på mellan fem och sju. För att få upp det tuggade han tre druvsockertabletter. Samtidigt satt en orolig mamma i andra änden av telefonen och väntade på att hans röst skulle bli tydligare.
‒Det var jätteläskigt. Det vill jag inte uppleva igen, säger hon
Hon ringde Kullbergska men diabetessköterskan var ledig den här dagen. Och någon annan på medicinmottagningen kunde, enligt henne, inte hjälpa till.
‒Det är hemskt att man inte ens får prata med någon.
Familjen är både arg och besviken för att det inte fanns någon hjälp att få när de behövde den. Det hela slutade med att Per Kristoffersson fick sätta sig i bilen och åka till Omnipad i Bromma och hämta en ny pump till sonen.
‒Om man inte får ha en reservpump hemma måste det väl åtminstone finnas en på närmaste sjukhus, så att man kan låna den över till exempel en helg, säger Per Kristoffersson.
‒Och varför finns det inte långtidsverkande insulin vid behov? Hur gör man till exempel när en diabetiker blir inlagd på sjukhuset? undrar Mia Andersson.
Det finns både kunskap om diabetes och insulin att tillgå på akuten. Det säger Birgitta Barkne Nilsson, chef för vårdplats- och mottagningsenheten på Kullbergska sjukhuset
Birgitta Barkne Nilsson känner inte till vad som har hänt i det specifika fallet men kan berätta generellt vad som gäller för diabetespatienter som söker sig till akuten.
‒Kunskap om diabetes finns absolut på akuten. Det är ju en av våra vanligaste sjukdomar. Både bland läkare och sjuksköterskor finns det en väldig kunskap kring det här sedan, hur den här patienten har upplevt det, kan jag inte svara på, säger hon.
Någon pump finns däremot inte att tillgå på akuten.
Birgitta Barkne Nilsson berättar att den som får en pump utskriven får också kundsupport till den 24 timmar om dygnet.
‒När man skriver ut den här pumpen informerar man också patienten hur han eller hon ska göra om pumpen inte fungerar. Därför får patienten också alltid insulinpennor utskriva, för att kunna ta som ersättning, som reservåtgärd.
Samma hjälp erbjuds enligt Birgitta Barkne Nilsson på akuten.
‒Skulle insulinet vara slut i samtidigt som pumpen går sönder kan man vända sig till akuten och få hjälp. Varför de inte har fått det, tycker jag är jättekonstigt i det här fallet. För den hjälpen brukar man kunna få.
Eftersom det finns många olika sorters insulin är det dock inte säkert att akutmottagningen har just det specifika insulinet hemma
‒Då kan läkaren ordinera ett annat insulin i väntan på att de kan gå till apoteket nästa dag, säger Birgitta Barkne Nilsson.
Hon berättar vidare att diabetessköterskan på sjukhuset alltid är noggrann med att bygga upp en trygghet runt patienten. I den tryggheten ingår att ha insulin utskrivet i hemmet.
‒Diabetessköterskan är jättenoggrann med att berätta för patienten hur han eller hon ska göra för att hantera situationen. De ska inte behöva åka till akuten om att pumpen fallerar.