Jag kom till att tänka på när jag i måndags såg demonstrationståget marschera fram i Vingåker och jag tog ett antal bilder hur det var på 1970-talet när vänsterrörelsen i ett antal bokstavskombinationer och skepnader skulle dela Järntorget i Göteborg.
Det var här som vänstern och socialdemokrater samlades, på olika gator för att samla sina trupper och sedermera marschera under röd flagg, och paroller som Ökad jämlikhet, Leve de vilda strejkerna, USA ut ur Vietnam och allt vad det var.
På Järntorget var det ett liv och ett kiv. Bokstavligen. För som sagt olika vänsterbokstavskombinationer med förankring i olika socialistiska länder predikade högt och aggressivt varför just deras väg var den rätta, och varför alla andra på vänsterflanken hade så förbannat fel.
Det såldes Gnistan, Flamman, Proletären och ett gäng vänsterpamflettspublikationer därtill och det var ett antal insamlingsbössor som skramlade energiskt och uppmanande på att man skulle visa sin solidaritet för en himla massa olika saker. Var inte svårt att bli helt black den dagen om man nu skulle tömt sin plånbok för de goda sakernas skull.
Det här var en tid då Rolf Hagel som brutit sig ut från VPK och startat APK stod på ett traktorsläp på Järntorget och agiterade i en skrällig högtalaranläggning, och så vitt jag kommer ihåg var det knappat någon som ägnade uppträdandet något intresse.
Det var en tid då Syndikalisterna samlades och skanderade "Vi vill inte ha en bita av kakan, vi vill ha hela bageriet", en tid då KPML(r) var det näst största partiet i Götborg vad gäller antal som gick med i 1 maj-demonstrationen.
Det var en ofta märklig upplevelse att vara på plats. Det var i sanning ett vänsterns Kiviks marknad, men det var också en dag av solidaritet med många, men sällan med SKP och Trotskisterna. Som knappt samlade något hundratal när de rasslade fram med sina demonstrationer.
När sossarna gick kan det ha varit upp mot 10000 personer som tågade upp till Götaplatsen, och som sagt r-arna samlade 3000-4000 när de var som störst på 1970-talet.
Kontrasten mot ett 60-tal i demonstrationståget i måndags är slående. Men samtidigt väl också en del av den politiska förändring som skett genom åren. Från en vänsterradikal era till en mer mittåt- och högerriktad. Pendeln går fram och tillbaka.
Och vi med den.