Redan då han var liten ville Matthäus Pieslinger hellre vara hos sin mamma i köket. Mamman var hemmafru, men lagade mat åt de anställda i möbelsnickeriet. Och köket var en plats där Mattäus, med smeknamn Max, kände sig hemma.
Max Pieslinger avskydde snickeriet, det han egentligen tyckte bäst om – matlagningen – kom sedan att bli hans yrke.
Efter en utbildning på tre år, liknande den svenska restaurangskolan, fick han både gesällbrev och arbete som ungkock i en restaurang. Efter ett halvt år fick Max Pieslinger och fyra andra grabbar hjälp att söka arbets- och uppehållstillstånd i Sverige. På 1960-talet kom de till Sverige och Max arbetade i olika restauranger i Stockholm.
Livet gick vidare och Max Pieslinger flyttade till Östergötland och Borensberg. Då restaurangägaren köpte ett hotell i Gnesta följde Max med, där blev han köksmästare åren 1969–1978. Under åren i Gnesta kom han att arbeta med sin blivande fru Agneta. Tillsammans köpte de restaurangen i den dåvarande SF-lokalen i Katrineholm och familjen flyttade till staden. Maten lagades till begravningssällskap, idrottsförenings- och privata fester, bara beställningsverksamhet. 1981 fick Max arbete på Folkets hus och arbetade där till 1999. Sedan sa han upp sig och efter en kort tid som motvilligt arbetssökande fick han arbete vid Dufweholms herrgård där han blev en av två köksmästare